Simmar i stilla kyla och hudens yttersta vaknar. Det är söndag morgon och mitten av september. Inget kan få henne att tveka. Morgonens ljus har strilat in genom fönster. Stenen i solen blir varm, vassen står stilla och vattnets spegel bryts av kroppen som klyver vattenmolekylerna i simtaget rakt ut från viken, rakt ut i Östersjön. En annan form av möte mellan vatten och hud.
Vänder och simmar in mot stranden när andetagen blir kortare och snabbare.
Vinden är i vardande, en lätt krusning på ytan och björken intill viftar med sina nedersta grenar.
Stilla vatten, lugna djup och rörelsen ut och in skapar förändring.
Hon är inte densamma. Efter och före är två olika epoker.
Djup öppnar sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar