Persefone sätter nyckeln i låset men märker att det är öppet. Hon kliver in och ropar ett “hallå”. Men får inget svar. Lampan i hallen är trasig så hon låter dörren stå på glänt en stund för att trapphusets lampor ska lysa in i lägenheten. Hon hänger av sig sin jacka och kliver ur träskorna. Går in i hallen så att hon når strömbrytaren i köket och slår på den. Lampan över köksbordet lyser upp och hon ser att det ligger en lapp på köksbordet. Persefone glömmer att ytterdörren är öppen, hon stegar in i köket för att se om det står nåt på lappen. Hon känner genast igen Demeters handstil, lite krusig och på sina ställen svag. “jag längtar efter havet, jag längtar efter det salta havet och vågorna och den våta sanden som omsluter fötterna, att plocka snäckor och leta lena stenar, att höra rösten fara iväg med vinden och få håret i ansiktet, att se tunga lastbåtar glida längs med horisonten och tänka att de är långt borta”. Persefone lägger ner lappen på köksbordet och backar ut ur köket, hon torkar kinderna med baksidan av handen. Släcker lampan, vänder sig om och tar sin jacka och halkar snabbt in i träskorna, går ut och stänger dörren så tyst hon kan, springer sen ner för trapporna, låter träskorna klapprar mot stenen, kastar upp porten och fortsätter springa fort fort bort mot parkeringsplatsen.
Alva Uddenbergs blogg. Det som berör är det existentiella och det mellanmänskliga - där i mellanrummet finner jag världen. Jag är diplomerad uttryckande konstterapeut och skrivarlärare på folkhögskola. Jag tar emot klienter i uttryckande konstterapi, håller workshop i uttryckande konst och handleder skrivprojekt. Jag skriver poesi och prosa. Ibland blir det brev, dagbok, krönika, essä och reportage.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar