söndag 2 september 2018

En sådan besynnerlig blomma hon är


En sådan besynnerlig blomma hon är, som hon letar sig tillbaka i tiden och försöker ställa till rätta även om hon vet att det inte går. Hon vill så gärna försöka. Hon vill så gärna att livet skulle tagit en annan vändning när hon var liten, när hon var ung. Nu när hon går där mellan gärdsgårdar och hagar och matar hönor. Nu när hon vet att det är konsten hon inte bara vill ägna sig åt, det är det enda hon kan, vara konstnär, utforska existensen med färger, leta fram nya material och forma skulpturer som visar hur människan kan se ut på insidan, porträtt av psyken, porträtt av själar, porträtt av det som en gång var en människas dröm. Hennes tankar skär sig mot varandra, hon vet inte hur hon ska få dem att gå i takt och hänga ihop, nu är det som om de ostämt spelar en melodi som saknar rytm, som svänger oberäkneligt och skär in i den verklighet som hennes blick faller på. Ängens gräs och allt det andra hon ser har gulnat, morgonsolens strålar tar i ordentligt nu och ljuset bländar i allt det gyllengula som hösten för med sig. Sen går den över i orange och hon kan se hur penseln rör sig cirkulärt över duken för att det ska bli så stora fält som möjligt, det orange sväljer det gula och hon låter ett stråk vitt göra skillnad. Så ett mellanrum. Här kan hon andas, drar ett streck över det som är himlen, hon har gjort den skär mot det orange för att ge tavlan den intensiva färg som hon känner att livet har i september. Hon skördar nu, hon skördar sina färger och låter all längtan fylla tavlan. Kanske kan den bli en portal som tar henne vidare. Får hon gå nu eller måste hon stanna här. Gärdsgårdarna ramar in, stänger in, hon vill till öppna fält där landskapet rör sig böljande, där grusvägar öppnar bilden och hon kan ta en ny väg, där hon kan följa det som slingrar sig fram. Nu springer ett rådjur in i tavlan, ett språng som hon inte kan låta bli att teckna med blått, den färg hon alltid väljer när hennes längtan drar in i henne som ett stormigt hav. Penseln är tunn och spetsig, rådjuret blir svagt i konturerna och hon vet att inte alla kommer att lägga märke till den skygga gestalten.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar