Alva Uddenbergs blogg. Det som berör är det existentiella och det mellanmänskliga - där i mellanrummet finner jag världen. Jag skriver poesi och prosa. Ibland blir det brev, dagbok, krönika, essä och reportage. Jag är diplomerad uttryckande konstterapeut och skrivarlärare på folkhögskola. Jag tar emot klienter i uttryckande konstterapi, håller workshop i uttryckande konst och handleder skrivprojekt.

söndag 25 oktober 2009
Höstgult
Jag vet inte vad som väcker mig, för det är tyst på landet, men kanske är det den torra lite stickiga värmen från de gamla elementet. Den bruna rullgardinen åker upp och utanför är det gult, i träden, i buskarna och på marken. Och en fuktig dimma gör luften lite tung och ljuset når inte fram. Tänder lampor och låter dem vara tända hela dagen. Stannar inomhus och plockar. Men mest fylls dagen av nya ord, så härligt att leva nära någon som erövrar språket och smakar, prövar orden. Och när orden inte räcker då kan man visa vad man menar.
tisdag 13 oktober 2009
frossa
Vi cirkulerar runt orden som öppnar nya världar,
jag tänker på ett långt ord
ö
ön
öns
önske
önskemusik
önskebrunn
önskepresent
önskeord
ord
ordet
det
ett
ingen plats för ordväxling
vi kan väl växla ord med varandra
jag behöver några nya
som fronta, imponera, sälja
mina är nötta
trött, blyg, lagom
i ärlighetens namn
finns det många jag
ändå vill jag bara dig
jag tänker på ett långt ord
ö
ön
öns
önske
önskemusik
önskebrunn
önskepresent
önskeord
ord
ordet
det
ett
ingen plats för ordväxling
vi kan väl växla ord med varandra
jag behöver några nya
som fronta, imponera, sälja
mina är nötta
trött, blyg, lagom
i ärlighetens namn
finns det många jag
ändå vill jag bara dig
söndag 11 oktober 2009
oktoberkänsla
Jag letar efter ord
hittar några nya som jag prövar
men de studsar mest runt och betyder inte alls
något
Jag letar efter ord
hittar några gamla som jag omprövar
de sticker iväg ut i rymden och lämnar
spår
Gulsprakande stigar
ligger framför mig och viskar
lika tyst som vinden
att tiden står still
Och jag tänker,
ja visst
allt stannar kvar i mig
tiden är
hittar några nya som jag prövar
men de studsar mest runt och betyder inte alls
något
Jag letar efter ord
hittar några gamla som jag omprövar
de sticker iväg ut i rymden och lämnar
spår
Gulsprakande stigar
ligger framför mig och viskar
lika tyst som vinden
att tiden står still
Och jag tänker,
ja visst
allt stannar kvar i mig
tiden är
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)