snöig promenad

När klockan närmade sig tre på eftermiddagen idag, då gick jag ut för att ta min runda - Årstaviken runt, idag promenad och i lurarna Bodim Malmstens vinterprogram från nyårsdagen. Snön dalade ner, stora flingor medan jag lyssnade till hennes reflektioner kri.g världen, yttrandefrihet, ekonomism och skrivande. På en timme gav hon mig många spår att tänka vidare kring och hon tände strålkastaren och lyste upp ett par nya ord och fenomen: riskkapitalist och investerare. Musiken som hon spelade i sitt program gav min rytm runt sjön lite tempo.

Zlatan fångade mig

Ja, så blev det när jag började läsa Zlatans berättelse om sitt liv. Jag fångades av rytmen och drivet i berättelsen och sträckläste. Intensiv, i liv och berättelse, vilken levande och kännande människa. Boken börjar med det som många undrar; vad var det som hände i Barcelona. En del förklaringar kommer redan i första kapitlet, men sen återvänder Zlatan till sin barndom och berättar hur allt började med ett par fotbollsskor för 59,90 inköpta på mataffären. Han berättar om sina förebilder, inom fotboll och hur han som barn studerade videoklipp om och om igen för att sedan gå ut och öva på fintar och andra trix. Bitvis är boken spännande, drivet finns i hur han bygger upp sin berättelse med en tydlig och medveten spänning, å ena sidan vet man aldrig hur det ska gå med allt man vill i sitt liv och å andra sidan vet han precis vad han vill, men kommer det att bli så - ofta får han upp bollen och träffar mitt i krysset. Läs och fångas in, det är inspirerande.

Nytt år nya möjligheter

Så kom äntligen 2012, som jag har längtat efter ett nytt år för att återfå lite kreativitet och inspiration.
Det här året vill jag ägna berättelsen mer tid, varje dag en mening och varje ord en del i bygget av berättelsen.
Den börjar här, vid köksbordet med ett mulet och blött Stockholm utanför fönstret.
Runt mig dansar min dotter som livligt leker med trollspön och sjörövare som ömsom hotar ömsom räddar henne i leken. Samtalet pendlar fritt mellan fantasivärlden och den verkliga världen, där vi båda vet precis var vi är.
Och jag minns det som igår, vintern för länge sedan när granarna i skogen blev mysiga hus och stubbar hotfulla troll, när doften av linoliummatta gjorde mig trygg och klädförrådet på Vår teater var det roligaste stället jag visste.
Berättelse, lek, berättelse, lek.