Handen för munnen
i blicken undran
du tittar bort
jag tittar på dig
och den trappa du sitter i
Trappan kröker sig,
har mellansteg
Din andra hand är halvöppen
Håret avslöjar dig
du gick upp tidigt och har
arbetat
hela dagen
svetten borttorkad
handryggen har gett en egen form
till varje hårstrå som lagt sig
lite osorterat intill varandra
Bakom dig en bild
i den spruckna väggen
någon säger
det liknar ett ultraljud,
ett foster
Ismael
blev din son
Abraham
var hans far
Du ger liv,
skapar
det är i den processen
grossessen
som fotografen fångat dig
stunden då du begriper
att också du är en mor
i vardande
det kommer till dig
likt vårens första fågelkvitter
likt morgonens första sprakande strålar
kryper fram
sätter dig upp
reser dig i brygga
tillfredställd
och nyförlöst på samma gång
Flämtande möttes ni igår
pelargången
pergolan
citronträdet
hela trädgården var din
för en stund
Nu sitter du utblottad
ensam
bärare av livet
varm i ögonen
men iskall om handen
trappans kyla kryper in i dig
du möter den
famnar den
ger den din värme
ett nytt liv skapas
Is-mael
bortom det begripliga
oförutsägbar
självklart
helt utan förpliktelse
med en gåva att ge
/Alva 20 februari 2015