...varje liten smula kan bli en hög av många smulor om jag samlar ihop dem på bordet, varje sten kan bli en samling om jag plockar upp alla stenar jag ser som jag tycker blänker till lite i solskenet, varje dag kan bli ett minne och jag samlar på minnen och dagar, går in i mig själv och letar upp en dag:
Högsommar, varmt, grusväg. Två barn i träkärran, kylväska med lunch och kall saft. Badkläder. Ingen vind, sol. Ängar, nyslagna. Barn som vill bada, med kepsar och starka ben som kan gå två kilometer till badet. Vi pratar, funderar över smått och stort. Blir törstiga och stannar, dricker kall saft. Ny kraft, går en bit till. Nu bara nedförsbacken kvar, den är lång och vi ser sjön, vi ser badplatsen och vi börjar springa. Framme, av med sandalerna, känner på vattnet som är varmt och svalkande. Vi går in i omklädningsrummet, byter om till badkläder och barnen tar på simdynor och vi springer ut på bryggan och hoppar i. Där är vi då, och nu, jag och barnen i sjön. Vi badar och simmar, hoppar och leker. Och vill inte gå upp. Så dammar bilen ner för backen, mannen är klar med nya taket på gästhuset. Och är nu med oss i vattnet. Sedan är vi där på stranden och i vattnet hela dagen. På kvällen, när våra barn somnat sitter vi; två vuxna på altanen och tittar ut över kalhygget och den vidunderliga utsikten över världen vackraste by, vi dricker något gott och slåss lite med myggen, men mest njuter vi av att få vara just här och just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar