snöig promenad

När klockan närmade sig tre på eftermiddagen idag, då gick jag ut för att ta min runda - Årstaviken runt, idag promenad och i lurarna Bodim Malmstens vinterprogram från nyårsdagen. Snön dalade ner, stora flingor medan jag lyssnade till hennes reflektioner kri.g världen, yttrandefrihet, ekonomism och skrivande. På en timme gav hon mig många spår att tänka vidare kring och hon tände strålkastaren och lyste upp ett par nya ord och fenomen: riskkapitalist och investerare. Musiken som hon spelade i sitt program gav min rytm runt sjön lite tempo.

Zlatan fångade mig

Ja, så blev det när jag började läsa Zlatans berättelse om sitt liv. Jag fångades av rytmen och drivet i berättelsen och sträckläste. Intensiv, i liv och berättelse, vilken levande och kännande människa. Boken börjar med det som många undrar; vad var det som hände i Barcelona. En del förklaringar kommer redan i första kapitlet, men sen återvänder Zlatan till sin barndom och berättar hur allt började med ett par fotbollsskor för 59,90 inköpta på mataffären. Han berättar om sina förebilder, inom fotboll och hur han som barn studerade videoklipp om och om igen för att sedan gå ut och öva på fintar och andra trix. Bitvis är boken spännande, drivet finns i hur han bygger upp sin berättelse med en tydlig och medveten spänning, å ena sidan vet man aldrig hur det ska gå med allt man vill i sitt liv och å andra sidan vet han precis vad han vill, men kommer det att bli så - ofta får han upp bollen och träffar mitt i krysset. Läs och fångas in, det är inspirerande.

Nytt år nya möjligheter

Så kom äntligen 2012, som jag har längtat efter ett nytt år för att återfå lite kreativitet och inspiration.
Det här året vill jag ägna berättelsen mer tid, varje dag en mening och varje ord en del i bygget av berättelsen.
Den börjar här, vid köksbordet med ett mulet och blött Stockholm utanför fönstret.
Runt mig dansar min dotter som livligt leker med trollspön och sjörövare som ömsom hotar ömsom räddar henne i leken. Samtalet pendlar fritt mellan fantasivärlden och den verkliga världen, där vi båda vet precis var vi är.
Och jag minns det som igår, vintern för länge sedan när granarna i skogen blev mysiga hus och stubbar hotfulla troll, när doften av linoliummatta gjorde mig trygg och klädförrådet på Vår teater var det roligaste stället jag visste.
Berättelse, lek, berättelse, lek.

ny plats att utgå från

en ny plats att utgå från,
cykeln styr mot nacka och Tollare folkhögskola,
det är där jag är nu
i det nya
efter 11 år på Skeppsholmen

att utgå från
finna nya perspektiv, nya ramar och synvinklar
men ändå känna igen

så vad väntar
något annat
och många andra
som snart blir ett vi

Skeppsholmen 2011 02 14

Bäcken

Kvällsljuset släpar över björkgrenarna

de tunna ljusgröna löven skimrar

björkarna står i backen

på andra sidan bäcken.

Vattnet rinner i bäcken, letar sig fram mellan stenar och grenar,

outtröttligt och urholkande, på samma vis och på nya sätt.

Det föränderliga rinner där,

jag i vattnet

båda fötterna stadigt på bäckens botten

blundar mot kvällsljuset.

Det kalla vattnet river i huden,

varje por vaknar till liv

kroppens största organ,

huden,

påminner om sin existens.

En krok, bäckens krök i en sänka,
en skyddad plats där jag kan se men inte bli sedd
ett själens gömställe, dit jag går när jag kan

i tanken

på kvällskvisten.

Min näsa drar in

det daggvåta gräsets tyngd,

mina fötter ömmar

efter stenarna på bäckens botten.

Jag hör röster som ropar

“mamma”

tillhörigheten är given.

i det runda varma

jag är bleknad

vinterljuset har sugit ut färgen och kylan fnasar röd på händerna

tiden har hjälpt mig att minnas även de gulnade fragmenten

tiden har hjälpt mig att minnas även de nötta kanterna

jag visar mig

platt

min framsida

men jag är tvådelad

också rund

också stor

också klumpig

jag har en svart punkt

jag är trasig på undersidan

jag sluter mig

platt

min framsida

men jag kan öppnas

också rosa

också rund

också lätt

i det runda varma

blir jag lättare att öppna

där är jag guldfärgad på undersidan