Mitt öga fångar det lilla

Kameralinsen letar efter fokus, letar efter skärpa. Mitt öga försöker fånga det lilla. Tråden som ska in i nålsögat, de små bokstäverna på baksidan av paketet med pasta och texten i ett sms från dig. Egentligen vill jag inte gå nära den texten, tänker att den kan bränna mig igen och sätta mitt inre i gungning men jag går nära för jag längtar egentligen efter din hud, din doft, din lena röst och dina smekningar. Texten. Är inte detsamma. Texten är saklig och handlar om vad som behöver handlas till julafton. Men jag längtar efter nåt annat än saklighet, jag längtar efter rörelse, efter känslor, efter luft och ljus. Jag längtar. Så nära kan jag komma en människa att jag ser in i pupillen, ser in i ögat, ser hur iris inte bara är brun, utan hur den nyansen skiftar mot det ljusare längst in och det mörkare som en ring intill ögonvitan. Mitt öga fångar det lilla. Skiftningen i ditt öga när du med en ny röst säger “jag älskar dig”. När det nya inte är nytt längre, när det nya blivit en vana, när du ser mig som självklar även om du skulle förlora fotfästet utan de där orden, för det ger dig ro att det finns en riktning, att det finns en mottagare. Jag tar emot. Dig. Du. Kameralinsen letar efter fokus, letar efter skärpa.