En omsorg, den som måste till för att upprepa världen. Dag ut och dag in vaknar jag, vaknar du. Vi vaknar men vi är på olika platser. Jag är på en plats där det ligger en öppen horisont framför mig, landskapet är kargt och jag kallar det för mitt arkaiska landskap, uråldrigt och länge har jag vandrat där, sen jag föddes och det var mycket länge sedan.
Du är på exilens rand, du flyttade som barn med din familj från en kontinent till en annan, ni flydde och du hamnade på exilens rand. Jag avundas dig inte. Jag tänker att barn ska inte växa upp med den erfarenheten. Ändå sker det överallt och hela tiden i vår värld.
När jag var barn flyttade vi till en annan kontinent men vi flyttade hem igen. Jag tog med mig språket och en helt ny värld. Jag var sex år och förstod inte att den erfarenheten skulle komma att prägla mig och mitt liv fram till nu. Vissa spår är djupare än andra, vissa punkter är smärtsammare än andra. Du är min smärtpunkt. Varje dag vaknar jag och tänker på dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar