Hela dagen har jag gått med ett ord sjungande i mina tankar; skymningsglöd. Det började med en bild. Ett fotografi från sommarens solnedgång, den kvällen då kanten mellan himmel och hav var glödande. Jag fick se bilden och ordet la sig där, i mina tankar la det sig: skymningsglöd.
Vad är det som glöder? Mitt i den mörkaste tiden, vad glöder i dig, vad glöder i mig? Det bor en längtan i mitt hjärta. Den har med närhet att göra. Den har med avstånd att göra. Den har med pandemin att göra. Jag vill ta i hand, jag vill omfamna och omfamnas. Någon säger att ett hej räcker långt, att en mötande blick gör skillnad och att höra din röst ändå minskar avståndet.
Men det är svårt. Huden ropar efter beröring. Jag längtar efter doften som finns i kramen, känslan i kinden när våra snuddar vid varandra, musklernas spänning i handen när vi hälsar. Hela dagen har jag gått med ett ord sjungande i mina tankar; skymningsglöd.
GOD JUL!
önskar
Alva
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar