"Lätt att få inspiration och komma in i ett skaparflow!"

 

Under flera år har jag, Alva Uddenberg, haft kortkurser och workshop där flera konstnärliga uttryck fått vara utgångspunkten för skrivande. Genom musiklyssning, rörelse, bildskapande, poesi och berättande har dörren till det kreativa rummet öppnats. Min ambition är att skapa tillit till sitt egna skapande och till gruppen. I juni håller jag kurs igen: Livsluft - ge din kreativitet rum! Läs här om vad tidigare deltagare sagt om kurserna. Blir du nyfiken och vill veta mer om Livsluft-kursen skicka ett mail till alva.uddenberg@gmail.com

Röster från tidigare deltagare:

"Lätt att få inspiration och komma in i ett skaparflow och att dyka in i olika känslor, tillstånd och utforska det som kommer fram!"

"Det var lätt att se processen i flera steg, hur viktigt flödet är och hur det ger intressant utveckling:"

"Verkligen skapande i process hela veckan. Lustfyllda uppgifter. Trygg energi i rummet."

"Jag har lärt mig att det kan finnas många olika ingångar till skrivande och att det kan hjälpa en att komma igång, få tillgång till sin fantasi."

"Texterna vi skrev stannade verkligen kvar i mig, gav insikter och förståelse jag kommer att bära med mig."

"Jag har lärt mig genom att höra andras perspektiv och tankar kring en text."

"Lätt och skönt att bli ledd, flyta med i flödet. Har fått en del verktyg att gå in i naturbeskrivningar och personbeskrivningar via sinnena."

"Häftigt! Tack! Så tacksam. Du har varit otrolig!"

"Jag har fått syn på mönster jag har och använder i ord och bild."

"Jag har blivit mera lyhörd. Att skapa och berätta på olika sätt och att den kreativa processen kan ha flera stadier."

"Tack för en väldigt fin kurs och för väldigt fin ledning - ömsint, uppmuntrande, tillåtande och med roliga, överraskande och givande ramar i varje övning!"

"Jag har återerövrat den mer mjuka, försiktiga, fina varsamma blicken. Jag lyssnar till det jag läser."

"Så inspirerande kurs! Har känts väldigt tryggt och mänskligt."

"Jag känner mig nyfiken på vad som ska komma härnäst. Jag börjar lita mer på mina flöden, att låta dem komma ut för att användas."

"Jag känner mer självförtroende i skrivandet. Jag har fått många verktyg för att hjälpa mig att komma vidare och bryta mig ut ur banor jag tröttnat på."

"Just det lekfulla sättet att plocka fram kreativiteten var precis det som jag var ute efter."

"Det är en kurs jag verkligen skulle rekommendera för att få igång sitt skrivande, kreativitet och inspiration."

"Skrivandet underlättades genom att andra estetiska uttryck blandades in, kändes väldigt kul att förflytta sig mellan olika världar."

"Alva är en fantastisk pedagog - en förebild. Hon leder processer med stor kunskap och varmt hjärta, skapar en trygg och fri miljö."

Vad är "livsluft"? En kurs där kreativiteten får utrymme genom olika konstnärliga uttryck!

 

Vad är livsluft?

I juni kommer jag att hålla en kurs. Jag kallar den "Livsluft" och vill bjuda in till ett utrymme för kreativitet och olika konstnärliga uttryck, men där vi återvänder till skrivandet, det kreativa och skapande skrivandet. Hur skapas flöde eller flow? Vad vill jag berätta? Varför skriver jag? Vad händer när mitt skrivande möter andra konstnärliga uttryck?

Skrivandet är en framåtrörelse, genom att skriva kan jag förflytta mig till olika platser. Ibland finns dessa platser inom oss, platser som tar gestalt och blir tydliga först när vi skriver fram dem. Ibland är det yttre platser som vi varit på och som vi vill återvända till. Platser som inte bara är en geografisk punkt utan också stämning, tid och skeende. Tillstånd. Orden blir material för att komponera så att stämningar stiger fram. Personer blir levande och berättelser tar form.

I skapandet, i det kreativa rummet, uppstår ett mellanområde. Där är det möjligt att vara både med det som var en gång och det som inte var en gång, dvs vi går in i imaginationen och föreställer oss, "tänk om..." Att får vara där och utforska både sin inre värld och den yttre kan skapa oväntade öppningar och möjligheter. Det kan vara en möjlighet att undersöka världen! Och det kan vara en möjlighet att undersöka sitt skrivande, jag skriver för att ta reda på vad det är jag vill berätta, vad det är jag skriver!

Kursen heter "livsluft" för att jag själv behöver kreativitet och skrivande i livet, det är livsluft för mig. Men det är inte så lätt att skapa utrymme för det och ta det på allvar. Tillsammans gör vi det under de här tre dagarna i juni och förhoppningen är att vi tar med oss det kreativa utrymmet och kan fortsätta att ge det plats i livet.

Livsluft - ge din kreativitet rum!

13-15 juni 2023 

Vill du vara mer i kontakt med din kreativitet? Vad behöver du i ditt liv? Hinner du andas och landa och ta in livet? Längtar du efter att skriva och komma i kontakt med ditt kreativa skrivande?

I en studio på Russinvägen 74 i Hökarängen bjuder jag in till en workshop under tre dagar. Vi tar utgångspunkt i det kreativa och lekfulla skrivandet. Via rörelser och inre fokusering tar vi oss in i kreativitetens rum, vi lyssnar till musik och skapar bilder. Vi rör oss mellan olika konstuttryck men återvänder hela tiden till skrivandet och hittar nya vägar till vårt kreativa och skapande skrivande. Vi utforskar och upptäcker poesi och berättande genom kortare och längre skrivövningar. Kursen innehåller övningar som aktiverar minnen, flera sinnen, associationer och skapar flöde. På ett lekfullt sätt öppnar vi dörren till det kreativa rummet och vårt skapande!

Inga förkunskaper krävs.

Tid: 13-15 juni klockan 10.00-15.00 med paus för lunch.

Plats: Russinvägen 74, Hökarängen (T-banan till Hökarängen)

Anmälan: alva.uddenberg@gmail.com din anmälan är bindande. När du anmält dig får du ett mail med information om kursen och om betalning. Ange om du går kursen privatperson eller på ditt företag.

Kostnad: 2.100 inklusive material & fika (moms tillkommer om du har eget företag).

Max antal: 6 personer (minst 4 personer, anordnaren förbehåller sig rätten att ställa in kursen om det är för få anmälda).

Jag som leder kursen heter Alva Uddenberg och är skrivpedagog, diplomerad uttryckande konstterapeut och folkhögskollärare. Jag arbetar som skrivarlärare på Sundbybergs folkhögskola, håller kortare kurser och workshop inom kreativt skapande och tar emot terapiklienter. Sedan 2001 har jag arbetat som skrivpedagog och sen 2015 som terapeut. 2007 kom min diktsamling “Jag önskar rymden fanns i oss alla” och förra året gav jag ut boken "Det är sprunget ur en längtan - Ett collage av berättelser om folkhögskolekursen Ett skrivande rum på Sundbybergs folkhögskola".

Varmt välkommen!

/Alva Uddenberg alva.uddenberg@gmail.com

OBS nytt datum pga nya restriktioner och smittspridning! Workshop 24 april: konstnärliga uttryck och myten om Persefone!

Genom myten om Persefone utforskar vi våra liv och våra roller. 

Välkommen till en workshop där vi både utforskar vår inre och yttre värld genom myten om Persefone och genom uttryckande konst: bildskapande, rörelse, poesi, berättande, musiklyssning och drama.

 

Vad kan du upptäcka i ditt liv genom Persefonemyten? 

 

Tidigare deltagare beskriver sin erfarenhet från en workshop i november 2020 så här:

 

"Tack för en underbar workshop. Det som blev viktigt för mig är att jag kände att du ledde oss (mig) till en plats som jag aldrig varit på där jag var fri att uttrycka mig. Du skapar en trygg plats för oss så att vi vågar vara fria och utan de hinder som finns vanligtvis" Dulce Vargas-Flor 

 

“Vad som blev viktigt för mig: att bekräfta för mig själv att jag är en person som mår bra av att uttrycka mig själv i ord, bild, form och färg. Att det berikar mig, tröstar mig, lugnar mig. Att jag behöver hitta utrymme för det i mitt liv, regelbundet, men utan att det behöver bli så storslaget. Tyckte om ditt råd om mikropauser med uttryckande konst eller dans. Att kreativiteten har ett egenvärde” Anna Linell

Inga förkunskaper krävs. OBS nytt datum!!! Vi träffas lördag 24 april kl 9.30-16 i min ateljé i Hökarängen. Anmälan dig till alva.uddenberg@gmail.com senast 19 april. Begränsat antal platser! Ateljén anpassas så att det går att följa FHMs rekommendationer. Kostnad 1250 kronor (inkl moms).

Natten till julafton; Skymningsglöd

Hela dagen har jag gått med ett ord sjungande i mina tankar; skymningsglöd. Det började med en bild. Ett fotografi från sommarens solnedgång, den kvällen då kanten mellan himmel och hav var glödande. Jag fick se bilden och ordet la sig där, i mina tankar la det sig: skymningsglöd. 

Vad är det som glöder? Mitt i den mörkaste tiden, vad glöder i dig, vad glöder i mig? Det bor en längtan i mitt hjärta. Den har med närhet att göra. Den har med avstånd att göra. Den har med pandemin att göra. Jag vill ta i hand, jag vill omfamna och omfamnas. Någon säger att ett hej räcker långt, att en mötande blick gör skillnad och att höra din röst ändå minskar avståndet. 

Men det är svårt. Huden ropar efter beröring. Jag längtar efter doften som finns i kramen, känslan i kinden när våra snuddar vid varandra, musklernas spänning i handen när vi hälsar. Hela dagen har jag gått med ett ord sjungande i mina tankar; skymningsglöd.

GOD JUL!

önskar

Alva

8 december; det vita lägger sig över slätten

 

Jag ligger i bäddsoffan som doftar av nya täcken och kuddar med rena lakan och örngott. En bestämd klocka tickar taktfast. Jag kliver ur sängen och hör hur nattens snö isolerar så att bilarna som kör förbi på byvägen knappt hörs idag. Det är två dagar kvar till jul. Jag kom till farmor och farfar igår, med tåg. Farfar hämtade med Opeln. Nu tittar jag ut genom fönstret och ser hur sakta snöflingorna dalar. Det vita lägger sig över slätten. Så känner jag hur nattlinnet drar sig längs benet, tittar ner och får se katten som nu vänder upp sitt huvud mot mig och jamar, stryker sig mot benet. Jag lyfter upp katten och går tillbaka till sängen. Katten har smitit in genom dörrspringan, nu smiter kaffedoften in samma väg. Jag blir sugen på frukost och hör hur farmor rör sig nere i köket. Kliver i tofflorna och drar den varma tröjan över huvudet och njuter av att långsamt ta mig ner för trappan, katten kommer springande förbi. Kaffedoften är starkare och jag hör hur det fräser från stekpannan, farmor steker köttbullar. Hon har alltid nåt på gång, särskilt inför julen. Mitt gomorron möts av hennes blick när hon vänder sig om och ser på mig, jag är längre än hon, det gick fort att växa om farmor. Hon har dukat fram kopp och fat och jag ser att både hon och farfar lämnat sina koppar, de tar en kaffetår med mig, nu när jag vaknat. I brödkorgen ligger farmors brödkakor, underbara att hålla i och dofta på, rågsikt och så smöret som jag brer, tjockt lager och så osten, den lagrade julosten som smular sig lite men som upptar hela gommen med smak, sälta och syrlighet. Kaffet blandar sig fint med den där osten, smöret och brödet. I min kropp infinner sig lugn och jag vill inte vara någon annanstans än just här, i farmor och farfars kök, ett par dagar före jul.

7 december; blir sinnena spunna som en värld omkring oss

 

Jag tänker på spindeln som metodiskt och säkert spinner sitt nät. Vi sitter på insidan och spindeln är på utsidan av fönstret. Där spinner den sitt nät, tråden som kommer ut ur spindelkroppen läggs på sin plats i nätet med hjälp av spindelns bakben, samtidigt som de andra benen håller spindeln i rätt riktning så att tråden landar där den ska landa, så spinns ett nät som är cirkelformat och när vi återvänder till fönstret framåt kvällen sitter spindel i mitten av nätet och bara väntar. Kanske sover den.

Nätet är bort dagen efter. Vad som hänt vet vi inte. Kanske är det vinden, kanske stormen som kommit på natten och dragit med sig både nät och spindel. Senare samma dag ser vi att spindeln hittat en ny plats att bygga nät, längre upp mot taket och där finns skydd för vinden. Jag undrar om spindelns nät med flit är skört för att det är för att fånga föda, inte en boplats utan en fälla. Och när maten är fångad, då drar den vidare till nästa ställe. Kanske.

Hursomhelst verkar spindlar veta vad de gör i världen, som om deras uppdrag aldrig sinar utan de går från plats till plats och spinner sina nät. Vackra skapelser som bildar nya mönster, solens ljus genom dem, regndroppar som fastnar i dem, förundran och glädje när en får syn på ett. Jag fångade ett med min kamera, ett spindellöst nät, kanske hade den spindeln gett sig av till nya marker eller bara tagit en tur runt sitt kvarter, ett hörn av världen. 

2 december; dofterna, lukterna - jag letar i mitt minne efter en doft att skriva om

I trappan upp till Märta som bodde rakt över vägen från min farmor och farfar, i hennes trapp doftade det varmt smör. Märta bakade småkakor. Värmen från ugnen stannade kvar i köket. Hon bodde i huset som varit mejeri, som nu var nerlagt. En trappa upp fortsatte hon att baka sina kakor och jag besökte henne och fick smaka. Sällan såg jag henne utomhus. Hon hade en trädgård. Huset såg så stängt ut och ganska ofta undrade jag om hon var där. Men hon var där.

Som vuxen kan jag undra vad hon gjorde och varför hon stängde in sig. Hennes man dog före henne. Han fick motorstopp på järnvägsövergången just när ett tåg kom. Hans liv slutade dramatiskt. Kanske var det stoppet lika dramatiskt som den dagen han beslöt sig för att bomma igen mejeriet och sluta med det som hade varit hans uppgift i byn. Kanske påverkade det Märta också, kanske handlade hennes instängdhet om förlusten av mejeriet.

Jag ser hur hon sitter vid köksfönstret, en trappa upp, och ser ut på grusvägen där det då och då passerar en bil eller en cykel. Jag känner hur perstorpsplattan på bordet bär hennes underarmar som vilar där. Jag ser hur hennes kropp är stadig och smidig och trött. Som om den slitit sig fram till detta bord och detta fönster ett helt liv. Blicken söker längs vägen men ingen som hon väntar kommer gående. Barnen återvänder inte på besök. Varför? Kakorna som hon bakar - vem äter dem nu?

Ibland tänker jag att hon fortfarande bor däruppe och att hennes finrum fortfarande andas den kyla som ett rum som ingen använder får. Dofterna hos henne var varma och kalla. Hon själv hade en beige ton över sig, det var lockarna i håret som gjorde Märta och sen hennes leende ögon. Det fanns något i blicken som gjorde mig trygg, jag visste att hon var snäll och att hon inte ville ha något av mig, hon bjöd på sina kakor men sa inget om sitt liv.

Jag undrar vem hon var? Hur hade just hon blivit en som bodde där och stängde in sig med sina småkakor? När jag var barn ropade min farmor på mig att komma, då kände jag alltid en lättnad för hemma hos farmor och farfar var det mer liv, människor kom och gick hela tiden.

Tisdag 14 april 2020: Vad gör jag-formen med texten?

När vi skriver kan vi välja att låta berättaren i texten träda fram genom att skriva i jag-form. När vi läser en text skriven i jag-form är det lätt att läsa detta jag i texten som identiskt med författarens jag. När jag skriver blir det ibland jag-form. Att skriva i den ger mig möjlighet att ha tillgång till berättarens inre och yttre. Jag kan forma berättelsen ur en persons perspektiv, det blir en subjektiv berättelse som växer fram. Vem är subjektet när jag skriver i jag-form? För mig själv är det tydligt att det inte är jag, skribenten utanför texten, utan ett fiktivt jag som finns i texten och som har sin realitet, sin värld och sin berättelse som behöver få berättas. 

Att skriva berättelser, röra sig i det skönlitterära fältet, det fiktiva berättandet öppnar ett utrymme, det är ett mellanrum att vara i och att skapa i. "Det var en gång...", eller "Det var ingen gång...", där i det utrymmet, mellan att det var eller inte var en gång, där skapas berättelsen. Där finns möjligheten att föreställa sig vad som skulle kunna ske, vad som hände innan det och hur det sen kommer att bli. 

Tänk om detta jag hamnar på ett tåg som drabbas av oväder, strömmen går och tåget blir stående i 48 timmar mitt ute i skogen. Vad händer då? Tänk om detta jag då inte har batteri i sin mobiltelefon och reser ensam på väg mot sin stora kärlek. Hur reagerar jaget då och vilka känslor kommer till uttryck? Skribenten kan också välja att föreställa sig ett jag i mer vardagliga situationer, en vardag som ligger nära det egna livet, men fortfarande i texten skapas ett annat liv. De här möjligheterna med skrivandet, detta utrymme att skapa och föreställa sig, att ha tillgång till ett mellanrum där jag kan pröva mig fram i en fiktiv värld - är magiskt. Jag tänker att det också är en kraft, en resurs som människan har, hon har tillgång till föreställningsförmågan - fantasin. För den som skriver skapar föreställningsförmågan en rörlighet, jag kan röra mig i texten och pröva mig fram och en ny berättelse kan ta form. För läsaren skapar det också rörlighet, att få kliva in i en värld där det sannolikt går att känna igen sig, det mänskligt universella - vad det innebär att vara människa kan också finnas där, i berättelsen och utrymmet att skapa, föreställa sig finns också för läsaren, när texten med sina ord rullar upp bilder i läsarens inre. 

Så blir texten till både genom dig och mig, genom skribenten och läsaren.

Torsdag 9 april 2020: "Valencia, jag skrev aldrig några vykort..."

Valencia letar sig fram i mitt inre i ljuset av morgonens strålar. En randig gata på köksbordet, ett mönster som faller in genom fönstret och i den ljuskäglan ryms minnet. Jag öppnar mitt köksfönster, luften är klar och sval och duvan på marken utanför sitter lugnt och mornar sig. Gatans ljud av morgontrafik. En tuta, grus som skrapas mellan däck och asfalt. Doften av fukt från natten. Skrattmåsarna som cirkulerar med sitt läte över hustaken. Valencia, jag skrev aldrig några vykort när jag var där, kanske är det det jag gör nu. Då var vistelsen en tidsficka, en relation mellan två älskande som hade funnit en plats där de kunde upptäcka varandra. Nu är den ett minne som letar sig fram, dörren till något jag saknar öppnar sig. Kan jag vara här inne en stund och förnimma den där känslan av att vara intill dig. Får jag berätta vår historia så här i ett fiktivt vykort, en text skriven långt efter att vi var nära varandra. Vi var nära varandra. Jag såg på dig när du gick över torget, jag bromsade mina steg för att kunna se hela dig i rörelse, din kropp föll inte framåt, inte heller bakåt, din kropp gick i balans över torget, en kropp på väg. Varje morgon tog vi en tur till den stora parken som ligger mitt i staden där joggare och hundägare, fotbollsspelare och tennisspelare, cyklister och gångtrafikanter samsas om platser, vägar och stigar. Vi sprang på den rödbruna stigen och räknade inte stegen men kilometrarna och svettades ymnigt. I Valencia svettades jag mycket, solen brände tidigt och fukten i luften eldade på mitt system. Jag tyckte om att svettas. Tillsammans med dig i Valencia tyckte jag om så mycket som förut inte gått att gilla. Var det du eller var det staden. Jag vet inte men i mitt minne har jag placerat dig bredvid Valencia. Eller har jag placerat dig där, i staden, kanske är det där jag låter dig bo nu när jag vill skriva vår berättelse. Du blev kvar där och jag åkte hem.

FULLTECKNAD! - Kreativt skrivande 2 helger hösten 2019 på Tollare folkhögskola!

Längtar du efter att skriva och komma i kontakt med din kreativa förmåga. Det här är en kurs där vi utforskar och upptäcker det kreativa skrivandet genom kortare och längre skrivövningar. Vi låter oss inspireras av andra kreativa uttryck: bild, musik, rörelse och drama. Tillsammans utforskar vi vår kreativitet. På ett lekfullt sätt öppnar vi dörren till det kreativa skrivandet och prövar att skriva poesi och prosa. Inga förkunskaper krävs. Vi träffas två helger under hösten.

Kursledare: Alva Uddenberg är skrivpedagog, diplomerad uttryckande konstterapeut och folkhögskollärare. Hon arbetar som skrivarlärare på Sundbybergs folkhögskola, håller kortare kurser och workshop inom kreativt skapande. Alva tar också emot klienter i uttryckande konstterapi och är en del av reTreats-Svedmyra. Sedan 2001 har hon arbetat med skrivarkurser. 2007 kom hennes diktsamling “Jag önskar rymden fanns i oss alla”.

Kurstider:
19-20 oktober (mellan kl 9,30 – 16,00 både lördag och söndag)
23-24 november (mellan kl 9,30 – 16,00 både lördag och söndag)

Pris: 1.300 kr (material 400 kr och fika, lunch, fika 225 kr/dag)

Sista anmälningsdag: snarast!

Kursledare: Alva Uddenberg
alva.uddenberg@gmail.com

ANMÄL DIG HÄR: info@tollare.org

Vid anmälan ska du ange:

• Kursens namn
• Kurstid
• Fullständiga namn och adressuppgifter
• Personnummer
• Eventuellt boende

Tollare folkhögskola

Kreativt skrivande 2 helger hösten 2019

Längtar du efter att skriva och komma i kontakt med din kreativa förmåga. Det här är en kurs där vi utforskar och upptäcker det kreativa skrivandet genom kortare och längre skrivövningar. Vi låter oss inspireras av andra kreativa uttryck: bild, musik, rörelse och drama. Tillsammans utforskar vi vår kreativitet. På ett lekfullt sätt öppnar vi dörren till det kreativa skrivandet och prövar att skriva poesi och prosa. Inga förkunskaper krävs. Vi träffas två helger under hösten.

Kursledare: Alva Uddenberg är skrivpedagog, diplomerad uttryckande konstterapeut och folkhögskollärare. Hon arbetar som skrivarlärare på Sundbybergs folkhögskola, håller kortare kurser och workshop inom kreativt skapande. Alva tar också emot klienter i uttryckande konstterapi och är en del av reTreats-Svedmyra. Sedan 2001 har hon arbetat med skrivarkurser. 2007 kom hennes diktsamling “Jag önskar rymden fanns i oss alla”. 

Kurstider:

19-20 oktober

23-24 november

För anmälan kontakta info@tollare.org

Uttryckande konstterapi och vägledning i kreativt skrivande

Livet kan liknas vid en resa. 

Det kan ibland vara krokiga vägar som livet tar sig fram på.

Var är du? Vart är du på väg? Vad bär du med dig?

Med uttryckande konstterapi utforskar du dig själv och din livsväg med hjälp av de konstnärliga metoderna; bild, dans, rörelse, poesi, drama, musik och berättande. 

Varje session tar sin utgångspunkt i samtalet och vad som är aktuellt för dig att arbeta med, de olika konstnärliga uttrycken blir sedan ett sätt att fördjupa och närma sig det mest angelägna. 

Jag heter Alva Uddenberg och är diplomerad uttryckande konstterapeut. 

För mig är poesi och berättande ett sätt att utforska och försöka förstå mig själv och den värld jag lever i. Med den uttryckande konsten har jag fått syn på hur de olika uttrycksformerna tillsammans kan skapa ett större livsutrymme och göra livet mer meningsfullt. I mer än 20 år har jag arbetat som folkhögskollärare med skrivande, berättande och litteratur.

Jag tar emot klienter i uttryckande konstterapi enskilt eller i grupp.

Jag tar också emot för vägledning och handledning i kreativt skrivande, du kan vara i början av din process eller ha ett skrivprojekt där du behöver bli läst och få handledning för att komma vidare.

Terapi/ vägledning/ handledning i kreativt skrivande

Pris: 700 kr/ timme + 25% moms (875 kronor inkl moms)

Kontakt: Alva Uddenberg, alva.uddenberg@gmail.com 0704337014

Plats: reTreats, Selebovägen 11, Enskede http://www.retreatssvedmyra.se/

För mer information uttryckande konstterapi: http://www.expressivearts.se/ och http://www.sruk.se (Svenska Riksförbundet för Uttryckandekonst)

Alva Uddenberg Diplomerad uttryckande konstterapeut utbildad vid Svenska institutet för uttryckande konstterapi, folkhögskollärarexamen från Linköpings universitet, skrivarlärare, fil. mag i Litteraturvetenskap från Karlstad Universitet. Jag tar emot klienter i uttryckande konstterapi individuellt och i grupp, håller workshop, kurser och handleder i kreativt skrivande.

“poesin öppnar dörren till det obegripliga”

0704337014  alva.uddenberg@gmail.com

Uttryckande konst - enskilt eller i grupp

Längtar du efter att uttrycka dig och få kontakt med ditt kreativa flöde.

Uttryckande konst tar sin utgångspunkt i det kreativa skapandet. På ett lekfullt sätt rör vi oss i de konstnärliga uttrycken: bild, berättande, rörelse, drama och poesi.

Varje tillfälle börjar i ett konstnärligt uttryck och ur det får sedan olika teman växa fram, vi utforskar sedan dessa teman med flera konstnärliga uttryck.

Vi inspireras av och lyssnar till musik, dikter och berättelser.

Samtalar om det som blir angeläget för oss.

Inga förkunskaper krävs.

Inom varje människa finns en skapande kraft och genom konstnärliga upplevelser och eget skapande kan vi söka mening. I mötet med olika konstnärliga uttryck kan vi utforska och förstå oss själva och andra ur nya perspektiv.

Alva Uddenberg är diplomerad uttryckande konstterapeut, skrivpedagog och folkhögskollärare:

- För mig är poesi och berättande ett sätt att utforska och försöka förstå mig själv och den värld jag lever i. Med den uttryckande konsten har jag fått syn på hur de olika uttrycksformerna tillsammans kan skapa ett större livsutrymme och göra livet mer meningsfullt.

För mer information och bokning ta kontakt med Alva Uddenberg via e-post:
alva.uddenberg@gmail.com

FULLTECKNAD! Sommarkurs "Kreativt skrivande" på Tollare folkhögskola 17-20 juni 2019

Junigrönska, solglitter och skrivande.

Ännu känns det långt kvar men härligt att längta till juni månad.

Den 17 till den 20 juni håller jag kursen  "Kreativt skrivande" på Tollare folkhögskola i Nacka.

Under kursen kommer vi att göra både kortare och längre skrivövningar. Inspiration finner vi i andra konstnärliga uttryck och i den natur vi har runt oss på Tollare.

Välkommen!

För mer information och anmälan klicka på länken:

Kreativt skrivande på Tollare 17-20 juni 2019

Några meningar kliver fram ur bilden

Vassa gruskorn sticker i fotsulan, lämnar blodspår i den varma lena sanden.
Ett landskap breder ut sig framför mig. Jag ser hav, himmel, horisont.
Min blick fångar molnens föränderliga formationer; skuggestalter från förflutet vid havet.
Doften av tång är allt som finns kvar. Jag lutar mig mot klipphällen, låter himlen komma nära.

Hon gick i andras fotspår

Hon gick i andras fotspår för att se om hon kunde finna någon bit av sig själv. De första spåren hon följde hade skatan gjort, hon skuttade från spår till spår och fann rytmen i sig själv, hon landade korta stunder och flög sen vidare. Det andra spåret hon följde var snigelns slemmiga sträng. Den visade sig på stentrappan intill köksdörren och letade sig ut i trädgården. Hon la sig ner på marken intill strängen för att se det glittriga i gräset och följde med pekfingret in mot vinbärsbuskarna, där klättrade strängen vidare uppför och solens morgonstrålar bröts genom vinbärslövet som hängde över snigeln. Hon fann att ljuset spelade och kände hur markens värme gjorde henne lugn. Det tredje spåret hon följde var humlans, den tumlade runt i luften och slog sig ner på blomma efter blomma, det gula frömjölet spreds i luften som fyrverkeri och hon såg att hennes ögon kunde se de minsta detaljerna och förstå deras värde. Det gula spred sig med humlans flykt och hon dansade efter.

Kreativt skrivande 3 helger våren 2019

Längtar du efter att skriva och komma i kontakt med din kreativa förmåga.

Det här är en kurs där vi utforskar och upptäcker det kreativa skrivandet genom kortare och längre skrivövningar. Under tre helger går vi in i skrivandet och upptäcker poesin och prosan. Ingången till skrivandet kan vara en bild, ett musikstycke, rörelse eller nåt i naturen.

Välkommen!

För mer information och anmälan:

Kreativt skrivande 3 helger våren 2019

En sådan besynnerlig blomma hon är

En sådan besynnerlig blomma hon är, som hon letar sig tillbaka i tiden och försöker ställa till rätta även om hon vet att det inte går. Hon vill så gärna försöka. Hon vill så gärna att livet skulle tagit en annan vändning när hon var liten, när hon var ung. Nu när hon går där mellan gärdsgårdar och hagar och matar hönor. Nu när hon vet att det är konsten hon inte bara vill ägna sig åt, det är det enda hon kan, vara konstnär, utforska existensen med färger, leta fram nya material och forma skulpturer som visar hur människan kan se ut på insidan, porträtt av psyken, porträtt av själar, porträtt av det som en gång var en människas dröm. Hennes tankar skär sig mot varandra, hon vet inte hur hon ska få dem att gå i takt och hänga ihop, nu är det som om de ostämt spelar en melodi som saknar rytm, som svänger oberäkneligt och skär in i den verklighet som hennes blick faller på. Ängens gräs och allt det andra hon ser har gulnat, morgonsolens strålar tar i ordentligt nu och ljuset bländar i allt det gyllengula som hösten för med sig. Sen går den över i orange och hon kan se hur penseln rör sig cirkulärt över duken för att det ska bli så stora fält som möjligt, det orange sväljer det gula och hon låter ett stråk vitt göra skillnad. Så ett mellanrum. Här kan hon andas, drar ett streck över det som är himlen, hon har gjort den skär mot det orange för att ge tavlan den intensiva färg som hon känner att livet har i september. Hon skördar nu, hon skördar sina färger och låter all längtan fylla tavlan. Kanske kan den bli en portal som tar henne vidare. Får hon gå nu eller måste hon stanna här. Gärdsgårdarna ramar in, stänger in, hon vill till öppna fält där landskapet rör sig böljande, där grusvägar öppnar bilden och hon kan ta en ny väg, där hon kan följa det som slingrar sig fram. Nu springer ett rådjur in i tavlan, ett språng som hon inte kan låta bli att teckna med blått, den färg hon alltid väljer när hennes längtan drar in i henne som ett stormigt hav. Penseln är tunn och spetsig, rådjuret blir svagt i konturerna och hon vet att inte alla kommer att lägga märke till den skygga gestalten.

Hennes liv var som julafton

Staden är fortfarande densamma, gatorna ligger kvar och husen står där ännu stadigt. Sofi vandrar runt och hoppas att hennes kropp ska hitta tillbaka till faster Elsa, hon som gav Sofi kramar och lät henne sitta i knät, hon som hade mintsmakande pastiller i en porslinsburk med lock på bordet i salongen, hon som tog fram de små kortlekarna och visade Sofi hur en kunde spela med sig själv, lägga patiens. Hon som sa till Sofi att männen de vill bara en sak, tänk efter vad vill du. Hon som rökte starka cigaretter, målade naglarna röda, hade körkort och bil och åkte ensam ner till södra Europa. Sofi tänker på Elsa, tänker på att hon var som syre, det gick alltid lättare att andas efter ett besök hos Elsa. I hennes lägenhet dracks det svart starkt kaffe medan cigaretterna låg och pyrde i sina askkoppar, teven stod på när någon viktig sportfinal var på gång. Gränserna var helt andra hemma hos Elsa. Hos henne kunde man få wienerbröd vilken dag som helst, dagsfärska och till lunch åt hon alltid filmjölk med lite gräddfil, mald ingefära och kanel. Elsa plockade ut vilka delar hon ville ha i sitt liv, hon skapade något eget, satte sina egna gränser och skrev poesi på kvällarna. Sofi älskade Elsa. Det var aldrig något annat än trygghet och värme, aldrig en ilsken ton, aldrig en irriterad min. Elsa var en människa som gjort sin inre resa lika omedvetet som hon medvetet valt att inte gifta sig. Hennes liv var som julafton, fullt av god mat, härliga paket och en känsla av att hon aldrig ville att det skulle ta slut. Hon ville leva. Helt igenom leva, nyfiket se ut varje morgon medan radionyheterna klingade i bakgrunden. Sofi tittade upp längs gatan och såg att det röda trähuset där Elsa bott målats om. Det var gult nu. Hon ställde sig på andra sidan gatan så att blicken skulle räcka för att ta in hela fasaden. Trähuset hade tre våningar och Elsa hade bott på hörnet högst upp, där fanns ett franskt fönster och balkongdörren stod på glänt, en tunn gardin fladdrade ut och svagt hörde Sofi en pianomelodi leta sig ner till gatan där hon stod. Det var tidig morgon. Det var söndag. Det var mycket länge sen som hon stått här. Sofi kan inte låta bli att gå fram och känna på dörrhandtaget och kika in genom portens fönster. Det är sig likt därinne. Inombords ligger bitarna på plats, kroppen är påfylld av det särskilda elixir som bara Elsas närvaro kan skapa. Hon vänder sig om och går gatan ner, hon vet att tiden har passerat decennier sedan hon och Elsa satt vid salongsbordet och la patiens ändå skapar de inre bilderna det som Sofi behöver just nu. En egen plats. Ensamheten behöver en plats där hon kan känna igen sig, där hon kan vara tillsammans med sig själv, sina tankar och sina minnen. Utanför Elsas hus vibrera luften av den kyla som blåst in under natten, hon drar upp mössan ur fickan och sätter på sig den, drar halsduken ett extra varv och bestämmer sig för att den här dagen vänder det, nu kommer livet att öppna sig för henne, nu känner hon sig trygg och älskad och med den blicken tänker hon möta världen. Det blir inte bättre än så här. Det här är det bästa, det är Sofis julafton som just har börjat och hon vill att den aldrig tar slut.

Ett skrivande rum - distanskurs 50% hösten 2018!

Skriver du och vill utforska din skrivprocess och utveckla ditt skrivande?

Kursen Ett skrivande rum, är på distans, och jag har utvecklat den för att du som skriver just ska ha möjlighet att både skapa tid och rum för ditt skrivande.

Kursen är 50% av heltid och två dagar i månaden ses vi på Sundbybergs folkhögskola.

På träffarna samtalar vi om text, gör gemensamma skrivövningar och diskuterar litteratur.

Mellan träffarna har vi skrivövningar på nätet.

Jag vill med kursen skapa ett skrivande rum där du har möjlighet att både inspireras och utvecklas i ditt skrivande.

http://sundbybergsfolkhogskola.se/vara-kurser/kulturparaplyet/ett-skrivande-rum/