Work in progress: "När dikten börjar tala"

Ljuset spricker fram

En öppen hand

i rörelse

formad till en skål

utrymme

                för allt

som behöver finnas

i hjärtat

bor ensamheten 

intill gemenskap.

Hon lämnar historien bakom sig

bär den till en källa

där blandas den

med friskt vatten

klarheten, kylan, den porlande

bäcken

kröker sig för stenar och rötter.

Åren går         en sjö växer fram i landskapet

där spricker ljuset

speglar sig

i det blanka.

Ytan klyvs

i djupet

        finns de, både hon och han och förfäderna. En kollektiv plats. I dikten finns spår från det förgångna.

______

av Alva Uddenberg 2024.