snön ger mersmak

så faller äntligen snön, stora flingor svävar ner mot marken i ett makligt och bestämt tempo och tystnaden som blir, dov och dämpad
ljuset som blir starkare och vitt
barnet som sätter sig i pulkan, frågar om det nya - snö, ännu ett ord att lära känna
kallt, mjukt
ibland ännu kallare och hårt
skare, som kan vara vass - en bild dyker upp:
sjuåringsbenen står på skidorna i backen, knäna raka, mammans röst ropar: böj på knäna, men sjuåringsbenen är snabba och farten är redan för hög, så glider skidorna ihop och benen snor sig om varandra och sjuåring landar med ansiktet först, händer sitter snodda i stavarna och tårarna bränner kinden som torr blivit röd av kylan och skaren river
sjuåringsbenen kommer på fötter och mammans röst är mjuk och varm som famnen
vi har grävt en ficka i snön där fällen ligger
chokladen ångar och vi vänder ansiktena mot solen

tungt att andas utan orden

vänder på mig
känner muskelns spänning och drar samman stämbanden
snörper
orden kommer farande i tanken men vill inte hitta ut
när jag skriver dem blir de bara till svarta bokstäver på rad
betydelselösa
utan mening
jag vill att de ska lyfta
flyga upp och landa
i bilder som gör smärtan synlig så att jag förstår
förstår
hur värdefullt livet är

skrivrum

ett skrivrum vill jag ha
har faktiskt just varit i ett, hela helgen
ett rum där det skrivna ordet stått i fokus
varsamt läst och behandlat av en grupp människor som
älskar orden, uttrycken, berättelserna, dikterna,
det lyriska
blir lyriska
av att samtala, tala tillsammans om text
fler perspektiv, en ny synvinkel, ett annat sätt att tolka
analyser som fördjupar läsningen
som är som en vågrörelse,
sköljer in över texten så att den lyfter och
suger med sig sina läsare in i
diktens värld
in i det skrivna
rummet

dansar med ord

dansar med ord och väntar på att någon ska läsa och lyssna
varför skriver jag
för att kunna tänka klarare
för att liv finns i berättelser
för att berättelser inspirerar och ger liv
utforska världen, upptäcka den och göra ett försök att benämna det som händer och har hänt,
det jag ser
förstå, ett försök att se hur tillvaron hänger ihop
ibland tvärtom; en önskan om att se tillvarons komplexitet och vara i det obegriplig och göra det synligt
nyanser, människor
och allt det där andra som myllrar

Höstgult

Jag vet inte vad som väcker mig, för det är tyst på landet, men kanske är det den torra lite stickiga värmen från de gamla elementet. Den bruna rullgardinen åker upp och utanför är det gult, i träden, i buskarna och på marken. Och en fuktig dimma gör luften lite tung och ljuset når inte fram. Tänder lampor och låter dem vara tända hela dagen. Stannar inomhus och plockar. Men mest fylls dagen av nya ord, så härligt att leva nära någon som erövrar språket och smakar, prövar orden. Och när orden inte räcker då kan man visa vad man menar.

frossa

Vi cirkulerar runt orden som öppnar nya världar,
jag tänker på ett långt ord
ö
ön
öns
önske
önskemusik
önskebrunn
önskepresent
önskeord
ord
ordet
det
ett

ingen plats för ordväxling
vi kan väl växla ord med varandra
jag behöver några nya
som fronta, imponera, sälja

mina är nötta
trött, blyg, lagom

i ärlighetens namn
finns det många jag
ändå vill jag bara dig

oktoberkänsla

Jag letar efter ord
hittar några nya som jag prövar
men de studsar mest runt och betyder inte alls
något

Jag letar efter ord
hittar några gamla som jag omprövar
de sticker iväg ut i rymden och lämnar
spår

Gulsprakande stigar
ligger framför mig och viskar
lika tyst som vinden
att tiden står still

Och jag tänker,
ja visst
allt stannar kvar i mig
tiden är