Hon gick i andras fotspår för att se om hon kunde finna någon bit av sig själv. De första spåren hon följde hade skatan gjort, hon skuttade från spår till spår och fann rytmen i sig själv, hon landade korta stunder och flög sen vidare. Det andra spåret hon följde var snigelns slemmiga sträng. Den visade sig på stentrappan intill köksdörren och letade sig ut i trädgården. Hon la sig ner på marken intill strängen för att se det glittriga i gräset och följde med pekfingret in mot vinbärsbuskarna, där klättrade strängen vidare uppför och solens morgonstrålar bröts genom vinbärslövet som hängde över snigeln. Hon fann att ljuset spelade och kände hur markens värme gjorde henne lugn. Det tredje spåret hon följde var humlans, den tumlade runt i luften och slog sig ner på blomma efter blomma, det gula frömjölet spreds i luften som fyrverkeri och hon såg att hennes ögon kunde se de minsta detaljerna och förstå deras värde. Det gula spred sig med humlans flykt och hon dansade efter.
