Naturnärvaro; i kontakt med trädet söndag 5 april 2020

Du slingrar dina grenar som i en dans.

Jag tycker om dig för att din stam är stadig och mossbeklädd, 

jag lutar mitt huvud mot din stam och en vila infinner sig.

Doften av dig är som av fuktig jord.

Jag tycker om dig för att dina grenar i toppen bildar en linje, 

flera linjer, likt ett tak och du böjer dig över dig själv.

Jag tycker om dig för att din stam är krokig, jag ser framför mig hur du rör dig efter ljuset, 

allt för att låta grenar och lövverk få den solenergi som får dem och dig att växa. 

Toppens grenar föreställer jag mig med löv, det blir ett skirt ljus när solens strålar bryts genom lövverket som bildar tak.

Jag tycker om dig för att du också låter de gamla, torra delarna av dig få vara en del av dig, de vilar lätt mot din stam som ännu är frisk och levande.

Runt dig finns mossa, en svag lutning, en backe, just där du växer och en stig passerar förbi dig. Du står tillsammans med andra träd, en stor tall, en stor gran, lövträd liksom du själv. Fallna träd finns också runt dig.

Jag tycker om dig för att du slingrar dina grenar som i en dans.

Jag lämnar ifrån mig känslan av att bli lämnad, för jag lämnar inte dig och du inte mig. 

Jag bär dig med mig i mitt hjärta, bilden av dig finns i mitt inre. Värme och vila. 

Rörelsen och dansen med dig idag blir ett minne som jag bevarar för att påminna mig själv om relationen; själen och naturen.