"Lätt att få inspiration och komma in i ett skaparflow och att dyka in i olika känslor, tillstånd och utforska det som kommer fram!"

 

Sedan flera år tillbaka har jag hållit i olika workshop där flera konstnärliga uttryck fått vara utgångspunkten för ett utforskande av sig själv och sin inre röst. Genom musiklyssning, rörelse, bildskapande, poesi och berättande har dörren till det kreativa rummet öppnats. Min ambition är att skapa tillit till det egna skapandet, den inre rösten och till gruppen. I sommar håller jag en workshop igen: Livsluft - ge dig själv och din kreativitet utrymme! Här några röster från tidigare deltagare. Blir du nyfiken och vill veta mer om "Livsluft" skicka ett mail till alva.uddenberg@gmail.com.

Röster från tidigare deltagare:

"Lätt att få inspiration och komma in i ett skaparflow och att dyka in i olika känslor, tillstånd och utforska det som kommer fram!"

"Det var lätt att se processen i flera steg, hur viktigt flödet är och hur det ger intressant utveckling:"

"Verkligen skapande i process hela veckan. Lustfyllda uppgifter. Trygg energi i rummet."

"Jag har lärt mig genom att höra andras perspektiv och tankar."

"Lätt och skönt att bli ledd, flyta med i flödet."

"Jag har fått syn på mönster jag har och använder i ord och bild."

"Jag har blivit mera lyhörd. Att skapa och berätta på olika sätt och att den kreativa processen kan ha flera stadier."

"Jag känner mig nyfiken på vad som ska komma härnäst. Jag börjar lita mer på mina flöden, att låta dem komma ut för att användas."

"Just det lekfulla sättet att plocka fram kreativiteten var precis det som jag var ute efter."

"Alva är en fantastisk pedagog - en förebild. Hon leder processer med stor kunskap och varmt hjärta, skapar en trygg och fri miljö."

Dikten Guld - eko efter dansretreat på Gotland

 

Guld

essensen av dansen

vart tog rytmerna mig;

ut i havet

upp i luften

ner på jorden

och tillbaka.

Jag går stadigare 

flyger lättare 

blåa fjärilsvingar

färgerna, flyger, färgerna, skimrar!

Ett stort hav 

 uråldrig sten på botten

en fast grund

vågen, båten, vågen, stranden, vågen

vågen,

går rakt in 

och tar aldrig slut.

Jag står på stenen, 

jag står på stenen i havet 

jag står på stenen i havet, i vågen, 

i vinden

vinden smeker, vinden tar tag

sjögräset gungar, jag sjunger, sjögräset sjunger, jag gungar

tången spolas upp, tårna gungar, jag gungar 

intill mitt hjärta

håller jag ett barn.

Mitt hjärta, mig, 

mitt liv 

förnimmer 

mina tre 

som nyfödda, 

små och runda, 

så var också jag

en gång.

Intill mitt hjärta håller jag mitt liv,

jag sjunger; gungar; 

ut i havet

upp i luften

ner på jorden

och tillbaka.

_______

Alva Uddenberg 2024

"Lätt att få inspiration och komma in i ett skaparflow!"

 

Under flera år har jag, Alva Uddenberg, haft kortkurser och workshop där flera konstnärliga uttryck fått vara utgångspunkten för skrivande. Genom musiklyssning, rörelse, bildskapande, poesi och berättande har dörren till det kreativa rummet öppnats. Min ambition är att skapa tillit till sitt egna skapande och till gruppen. I juni håller jag kurs igen: Livsluft - ge din kreativitet rum! Läs här om vad tidigare deltagare sagt om kurserna. Blir du nyfiken och vill veta mer om Livsluft-kursen skicka ett mail till alva.uddenberg@gmail.com

Röster från tidigare deltagare:

"Lätt att få inspiration och komma in i ett skaparflow och att dyka in i olika känslor, tillstånd och utforska det som kommer fram!"

"Det var lätt att se processen i flera steg, hur viktigt flödet är och hur det ger intressant utveckling:"

"Verkligen skapande i process hela veckan. Lustfyllda uppgifter. Trygg energi i rummet."

"Jag har lärt mig att det kan finnas många olika ingångar till skrivande och att det kan hjälpa en att komma igång, få tillgång till sin fantasi."

"Texterna vi skrev stannade verkligen kvar i mig, gav insikter och förståelse jag kommer att bära med mig."

"Jag har lärt mig genom att höra andras perspektiv och tankar kring en text."

"Lätt och skönt att bli ledd, flyta med i flödet. Har fått en del verktyg att gå in i naturbeskrivningar och personbeskrivningar via sinnena."

"Häftigt! Tack! Så tacksam. Du har varit otrolig!"

"Jag har fått syn på mönster jag har och använder i ord och bild."

"Jag har blivit mera lyhörd. Att skapa och berätta på olika sätt och att den kreativa processen kan ha flera stadier."

"Tack för en väldigt fin kurs och för väldigt fin ledning - ömsint, uppmuntrande, tillåtande och med roliga, överraskande och givande ramar i varje övning!"

"Jag har återerövrat den mer mjuka, försiktiga, fina varsamma blicken. Jag lyssnar till det jag läser."

"Så inspirerande kurs! Har känts väldigt tryggt och mänskligt."

"Jag känner mig nyfiken på vad som ska komma härnäst. Jag börjar lita mer på mina flöden, att låta dem komma ut för att användas."

"Jag känner mer självförtroende i skrivandet. Jag har fått många verktyg för att hjälpa mig att komma vidare och bryta mig ut ur banor jag tröttnat på."

"Just det lekfulla sättet att plocka fram kreativiteten var precis det som jag var ute efter."

"Det är en kurs jag verkligen skulle rekommendera för att få igång sitt skrivande, kreativitet och inspiration."

"Skrivandet underlättades genom att andra estetiska uttryck blandades in, kändes väldigt kul att förflytta sig mellan olika världar."

"Alva är en fantastisk pedagog - en förebild. Hon leder processer med stor kunskap och varmt hjärta, skapar en trygg och fri miljö."

Livsluft - ge din kreativitet rum! Sommarkurs 13-15 juni 2023!

 

Livsluft - ge din kreativitet rum!

13-15 juni 2023 

Vill du vara mer i kontakt med din kreativitet? Vad behöver du i ditt liv? Hinner du andas och landa och ta in livet? Längtar du efter att skriva och komma i kontakt med ditt kreativa skrivande?

I en studio på Russinvägen 74 i Hökarängen bjuder jag in till en workshop under tre dagar. Vi tar utgångspunkt i det kreativa och lekfulla skrivandet. Via rörelser och inre fokusering tar vi oss in i kreativitetens rum, vi lyssnar till musik och skapar bilder. Vi rör oss mellan olika konstuttryck men återvänder hela tiden till skrivandet och hittar nya vägar till vårt kreativa och skapande skrivande. Vi utforskar och upptäcker poesi och berättande genom kortare och längre skrivövningar. Kursen innehåller övningar som aktiverar minnen, flera sinnen, associationer och skapar flöde. På ett lekfullt sätt öppnar vi dörren till det kreativa rummet och vårt skapande!

Inga förkunskaper krävs.

Tid: 13-15 juni klockan 10.00-15.00 med paus för lunch.

Plats: Russinvägen 74, Hökarängen (T-banan till Hökarängen)

Anmälan: alva.uddenberg@gmail.com din anmälan är bindande. När du anmält dig får du ett mail med information om kursen och om betalning. Ange om du går kursen privatperson eller på ditt företag.

Kostnad: 2.100 inklusive material & fika (moms tillkommer om du har eget företag).

Max antal: 6 personer (minst 4 personer, anordnaren förbehåller sig rätten att ställa in kursen om det är för få anmälda).

Jag som leder kursen heter Alva Uddenberg och är skrivpedagog, diplomerad uttryckande konstterapeut och folkhögskollärare. Jag arbetar som skrivarlärare på Sundbybergs folkhögskola, håller kortare kurser och workshop inom kreativt skapande och tar emot terapiklienter. Sedan 2001 har jag arbetat som skrivpedagog och sen 2015 som terapeut. 2007 kom min diktsamling “Jag önskar rymden fanns i oss alla” och förra året gav jag ut boken "Det är sprunget ur en längtan - Ett collage av berättelser om folkhögskolekursen Ett skrivande rum på Sundbybergs folkhögskola".

Varmt välkommen!

/Alva Uddenberg alva.uddenberg@gmail.com

Dikt: Solkensförmörkelse

1.

Han är en stor tall synlig

på skärgårdsklippan i skogen

Han är en kväll det mörka på himlen

stunden som väcker min rädsla

Han är i sen blomning det som jag

finner efter mycken letande

Han är en bägare med vatten i torkan

envis hetta hårdhet

stulna kyssar

Han är skräcken som lindrar

som tröstar med kravfyllda närmanden

Han är den lövprydda backen uppåt

svettas kämpande om natten

där maran rider honom

Han är tigande smärtfyllt bröst

som möter morgonen i bäcken

Han är en sång om natten

när jag lämnat honom

2.

Marken är stadig där jag bygger mitt hus

låter minnen komma och gå

Marken håller mig upprätt

min kropp finner vila

Marken finns under mig med

värme som lagrats under åren

Marken visar mina rötter

jag står stadigt när solen bränner

3.

Jag vill glädjas över

mina beslut som en gåva 

Jag vill glädjas över

mina minnen av min älskade

Jag vill glädjas över

hur han älskade

Jag bär minnet av honom 

som en solskensförmörkelse

Jag öppnar mina innersta rum

släpper in ljuset

andas med honom igen

som om vi visste 

vad kärlek också kan vara

Dikt: Vi går på en stig

Vi går på en stig 

där växer blåbär

i en skog lika stor som den är gammal; evigheten

där insekterna väcks till liv om och om igen; oändligheten

ovan jord växer tallen rak och hög

den väntar på vindens viskande toner.

Mitt på stigen står en människa; jag

när berget växer fram ur marken

en höjd, 

vi går uppför 

där står du på en sten.

Vid kvällstid

när magen är fullmatad av blåbär,

hjärtat fyllt av skogens lummiga grönska,

står det ett bord vid utsiktspunkten;

vem bar hit det

frågar du.

Ditt ansikte är stramt och blicken mjuk

och det ser ut 

som om du kunde se 

framför dig 

någon, 

väldigt stark bära bordet 

medan du undrar

försöker förstå

hur

och om

det är möjligt

att en människa kan bära så tungt så länge.

Så nickar du

och ler.

En ö; mitt hörn av världen

Båten tog oss över till ön, det är en varm förmiddag i slutet av juni, grusvägen dammar. Där ser jag oss gå, du är nu 1 och 53 lång och bär din lila ryggsäck fylld med både kapitelböcker, mjukdjuret och pyssel. Vi är på väg till stugan på ön. Landskapet grönskar och det frodiga möter hettan. Framme vid granskogen går vi genom myggornas värld och strålarna blinkar till mellan grenarna. Så skymtar sjön och husknuten. Vi är framme vid stugan som ligger mitt i det gröna med ansiktet mot sjön där fåglar bor.

Vi hittar nyckeln på sin plats i förrådet och träder in i stugan som någon annan möblerat med sitt liv. Vår packning står lutad mot köksskåpen medan vi går runt och provligger sängar och öppnar dörrar. Nyfiket letar du efter din plats och landar i en säng där det går att möta sig själv med fönster åt tre håll. Ett hörn av världen, ett eget hörn, en plats att vara på. Vi sover här. Vi badar här. Vi äter och pratar och vandrar. Du är min dotter och jag ser dig plocka blommorna; gula, lila, rosa, blåa, vita. Du frågar om namnen på växterna. Jag benämner dem och du upprepar. Du är tolv år. Du är mitt barn och jag går bredvid lyssnande och glad. Världen kan upptäckas här, ett hörn av det stora som vi också är en del av.

Du vaknar sent nästa morgon; sätter dig upp med nästäppa och tovigt hår. Jag känner mig också trött och har somnat om flera gånger. Men nu går vi upp och äter frukost. Första morgonen i stugan hittar vi inte riktigt hem i oss själva. Det pågår ett arbete att förstå var jag är. Går ner till bryggan och där simmar små fiskar runt och rör sig i stim. En tärna dyker men blir utan byte cirkulerar längre bort till en annan vik för fångst.

En kväll går vi till Båken. Den ligger på en höjd och vi tar trapporna i snabb takt för nu går solen ner och vi vill se den ligga där på horisontens kam och lysa röd. Ditt motstånd mot promenaden mjuknar och du vänder dig mot mig och säger tack mamma att du tog mig hit. Sen höjer du kameran och tar bilder av den eldfärgade solen som rullar ner bortom horisonten men som ännu skiner på oss, på Båken, på tallarna och gör himlen rosa. Ålands hav blir en pastellmålning under himlen den här kvällen. Skären ligger som längtansfulla platser av frid, stilla, stilla är havet och vi sätter oss intill varandra på klippan och ser hur solen försvinner. Det är den tiden när natten aldrig blir mörk, ett skymningsland breder ut sig och vi tar en annan väg ner från berget och vänder hemåt.

Stugan har blivit hem. Vi sover gott och lyssnar till tystnaden. Jag packar matsäck. Oliver, tomater, sallad, vatten. Så vandrar vi längre söderut med handdukar och baddräkt. Grusvägen har skuggiga ställen där vi stannar och dricker. Solen är åter högt på himlen och vi letar oss fram till en strand med sand, småfisk i stim och släta klippor. Segelbåtar på väg ut mot Ålands hav. Värmen rinner av oss när vi badar i det friska. Simmar och dyker. Sen sitter vi på klippan och äter sallad, småpratar och tystnar tillsammans. Klippan är varm och jag lägger mig ner för att ta in dofterna av salt, vatten, sol och värme.

När vi promenerar hem har vi läst och badat i flera timmar. I dikeskanten växer förgätmigej och du som jag beundrar den lilla blommans söthet. Gulliga ljusblå små. Vi kommer till en vägkrök och jag förnimmer min barndom, dofterna som slår upp från den fuktiga marken tar mig tillbaka till en annan ö och en annan tid. Jag berättar det för dig och kanske förstår vi båda just då hur nära vi står varandra i det ögonblicket när mitt minne tar form och blir en tråd i den livsväv som är din och kommer att vara ett minne för dig. 

Du håller om mig, dina kramar är så mjuka, så som barn kramar sin mor. Jag är din mor och du vänder dig till mig. Dina bröder finns också i kramarna. Mina barn, tre barn, finns som kroppsliga förnimmelser. Kroppens minnen träder fram och längtan efter den närheten som funnits blir ibland oöverstiglig. Så vänder jag om och ler istället över att bära på minnen av den närheten. Tänk att mitt hörn av världen är just det här; att vara mor till tre barn som jag fått dela och får dela så mycket med. 

16 maj: "Vi åkte ut till naturreservatet som jag hade längtat"

Vi åkte ut till naturreservatet som jag hade längtat efter. Grusvägen låg framför oss i ett landskap med vikar och ängar. Sensommar. Vi är tidiga och inte så många andra går här. Vi letar oss ut till en plats, en klippa där ingen annan är och medan vi sitter där sjunker vi in i ett lugn. Solens speglingar i vattnet, som är stilla, ingen vind. Vi har kaffe, smörgås, sallad och en chokladbit med oss. Lunchen smakar extra gott. Varje del av mig är lycklig här, också nu när jag går tillbaka träder känslan fram. Det är samtalet som pågår mellan oss som gör mig lycklig, jag minns inte vad vi pratade om men jag minns hur vi pratade. Lugna stämmor som letade sig fram i ett ämne som vi båda ville utforska. Ofta rörde vi oss i det mellanmänskliga, rörde oss i hur människan förhåller sig till livet, världen. Hur konsten har gestaltat detta genom tiderna. Tillsammans var vi nyfikna och jag tyckte om att lyssna till dina tankar som du varit med ett tag och som du presenterade för mig. Vi valde varandra du och jag. Där i skogen hittade vi svamp, mina ögon hade blicken med sig och gula kantareller trädde fram bland blåbärsris och mossa. Din förundran både över blicken och svamparna påminde mig om barnet i mig. Det lekfulla trädde fram i dig och så var vi där, som två barn, de barn vi också var tillsammans. Jag älskade att ströva sådär i skogen med dig och upptäcka, det var som att du gav mig en bit av min barndom tillbaka. Inne i mig öppnade sig minnen och platser som jag inte besökt på länge. Stunder från barndomen då närvaron varit stark och ögonblicket var precis som det skulle. Så var tiden med dig när vi hade det som bäst. Jag behövde inget mer än din närvaro, vi gjorde livet meningsfullt och oändligt tillsammans. 

24 april fredag: earth day; en dag för jorden

En dag för jorden och i jorden ryms också orden; jag skriver till jorden och lånar det grekiska ordet oikos som betyder hem; jorden där vi bor; du och jag och vi är så många som bor på detta klot; rund glob jorden; vårt hem; marken vi går på och det där tunna unika skiktet; atmosfären som har det som vi behöver; syret och fotosyntesen som är det kretslopp som gör att vi lever; går runt på jorden som är rund och jag går mot horisonten som breder ut sig när jag kommer till platsen som är vidsträckt; en lång linje som går från ena kanten av vad mina ögon kan uppfånga till den andra och allt däremellan är jorden; jag tittar ner på den och ser att mina fötter står stadigt i sanden och gruset mellan tårna slipar bort ojämnheter; skaver ibland men det skapar också rörelse i oss och runt oss när det finns ett gruskorn som får oss att stanna; tänker efter och undra vad var det egentligen som jag skulle göra; lutar mig mot tallstammen och låter blicken söka sig mot trädtopparna; där är också jorden i en lång utväxt som förlänger jorden ut i atmosfären; en dag för jorden vi går på; earth day.

Naturnärvaro; i kontakt med trädet söndag 5 april 2020

Du slingrar dina grenar som i en dans.

Jag tycker om dig för att din stam är stadig och mossbeklädd, 

jag lutar mitt huvud mot din stam och en vila infinner sig.

Doften av dig är som av fuktig jord.

Jag tycker om dig för att dina grenar i toppen bildar en linje, 

flera linjer, likt ett tak och du böjer dig över dig själv.

Jag tycker om dig för att din stam är krokig, jag ser framför mig hur du rör dig efter ljuset, 

allt för att låta grenar och lövverk få den solenergi som får dem och dig att växa. 

Toppens grenar föreställer jag mig med löv, det blir ett skirt ljus när solens strålar bryts genom lövverket som bildar tak.

Jag tycker om dig för att du också låter de gamla, torra delarna av dig få vara en del av dig, de vilar lätt mot din stam som ännu är frisk och levande.

Runt dig finns mossa, en svag lutning, en backe, just där du växer och en stig passerar förbi dig. Du står tillsammans med andra träd, en stor tall, en stor gran, lövträd liksom du själv. Fallna träd finns också runt dig.

Jag tycker om dig för att du slingrar dina grenar som i en dans.

Jag lämnar ifrån mig känslan av att bli lämnad, för jag lämnar inte dig och du inte mig. 

Jag bär dig med mig i mitt hjärta, bilden av dig finns i mitt inre. Värme och vila. 

Rörelsen och dansen med dig idag blir ett minne som jag bevarar för att påminna mig själv om relationen; själen och naturen.