Tisdag 14 april 2020: Vad gör jag-formen med texten?

När vi skriver kan vi välja att låta berättaren i texten träda fram genom att skriva i jag-form. När vi läser en text skriven i jag-form är det lätt att läsa detta jag i texten som identiskt med författarens jag. När jag skriver blir det ibland jag-form. Att skriva i den ger mig möjlighet att ha tillgång till berättarens inre och yttre. Jag kan forma berättelsen ur en persons perspektiv, det blir en subjektiv berättelse som växer fram. Vem är subjektet när jag skriver i jag-form? För mig själv är det tydligt att det inte är jag, skribenten utanför texten, utan ett fiktivt jag som finns i texten och som har sin realitet, sin värld och sin berättelse som behöver få berättas. 

Att skriva berättelser, röra sig i det skönlitterära fältet, det fiktiva berättandet öppnar ett utrymme, det är ett mellanrum att vara i och att skapa i. "Det var en gång...", eller "Det var ingen gång...", där i det utrymmet, mellan att det var eller inte var en gång, där skapas berättelsen. Där finns möjligheten att föreställa sig vad som skulle kunna ske, vad som hände innan det och hur det sen kommer att bli. 

Tänk om detta jag hamnar på ett tåg som drabbas av oväder, strömmen går och tåget blir stående i 48 timmar mitt ute i skogen. Vad händer då? Tänk om detta jag då inte har batteri i sin mobiltelefon och reser ensam på väg mot sin stora kärlek. Hur reagerar jaget då och vilka känslor kommer till uttryck? Skribenten kan också välja att föreställa sig ett jag i mer vardagliga situationer, en vardag som ligger nära det egna livet, men fortfarande i texten skapas ett annat liv. De här möjligheterna med skrivandet, detta utrymme att skapa och föreställa sig, att ha tillgång till ett mellanrum där jag kan pröva mig fram i en fiktiv värld - är magiskt. Jag tänker att det också är en kraft, en resurs som människan har, hon har tillgång till föreställningsförmågan - fantasin. För den som skriver skapar föreställningsförmågan en rörlighet, jag kan röra mig i texten och pröva mig fram och en ny berättelse kan ta form. För läsaren skapar det också rörlighet, att få kliva in i en värld där det sannolikt går att känna igen sig, det mänskligt universella - vad det innebär att vara människa kan också finnas där, i berättelsen och utrymmet att skapa, föreställa sig finns också för läsaren, när texten med sina ord rullar upp bilder i läsarens inre. 

Så blir texten till både genom dig och mig, genom skribenten och läsaren.