jag skriver dagbok, blogg, tankebok och känslobok

dagbok, blogg, tankebok, känslobok - namnen är många på det jag skriver, men här finns en skillnad, de är varianter
dagboken med hänglås, den skrev jag flitigt i då hantverket var nytt, då pennan långsamt formade bokstäver, då varje dag antecknades med händelser, korta referat av med vem och vad som hänt, ibland smög sig känslorna in men mycket kortfattat
senare kom känsloboken, då fångades allt från förälskelsen till besvikelsen, svartsjukan, sorgen och ångesten
tankeboken dök upp, skrev ner allt som rörde sig där inne, ocensurerat i en riktningen för att göra mig själv synlig för mig själv,
bloggen som formas nu är en reflekterande form, ibland påhittade berättelser, fiktiva gestalter som tar plats och råkar ut för vardagsproblem, och ganska ofta mina egna tankar kring böcker jag läser, händelser i världen, åsikter som uttalas, bloggen är en möjlighet att uttrycka sig i det offentliga rummet
gemensamt för alla formerna är det personliga uttrycket, ett utrymme för det som måste formuleras och uttryckas, så bra att ha olika former för sitt uttryck - samlar på mig mer och mer

att skriva det som kommer för stunden

att skriva om omvälvande upplevelser kan förbättra hälsan, både psykiskt och fysiskt läste jag häromdagen, det bekräftar bara det jag själv upplever gång på gång, nämligen att skrivandet hjälper mig att må bra, att slippa bära runt på alla tankar och istället skriva ner dem och på så vis lämna dem,

men däremot behöver man inte visa allt man skriver, sådana texter som är skriva av sig varianten kan gott stanna i byrålådan eller mappen eller var man nu har dem, istället kan omgivningen glädja sig åt en gladare människa

liv är föränderligt, den ena dagen är inte den andra lik, förändringen sker kontinuerlig eller som min son sa i morse: mamma, har du tänkt på att den dagen som var igår den kommer aldrig mer tillbaka och sekunden som just passerade kommer inte heller tillbaka, han har så rätt - varje ögonblick är nytt, livet går inte i repris

och med skrivandet kan jag öka min närvaro och fånga fler nyanser av varje stund,

särskilt när jag tillåter mig att skriva det som kommer för stunden då fångas associationer och tankar som annars bara hade passerat

När jag är

När jag är på humör för att baka då kan det bli hur mycket bröd som helst. Jag sätter degar, låter dem jäsa och ugnen är varm i flera dagar. När jag är på humör för att springa då kan jag springa hur långt som helst då kan det bli en springtur både på morgonen och kvällen och löpbandet på gymmet snurrar fort. När jag är på humör för att skriva då skriver jag hur mycket som helst viktigt och oviktigt angeläget och perifert då springer fingrarna fram över tangenterna. Nu när jag är på humör för att skriva ska jag göra det rationellt, praktiskt, planerat och målinriktat. Då hoppas jag att jag ska fortsätta skriva även då jag inte är på humör. Tänk vad kan inte det bli.

snön ger mersmak

så faller äntligen snön, stora flingor svävar ner mot marken i ett makligt och bestämt tempo och tystnaden som blir, dov och dämpad
ljuset som blir starkare och vitt
barnet som sätter sig i pulkan, frågar om det nya - snö, ännu ett ord att lära känna
kallt, mjukt
ibland ännu kallare och hårt
skare, som kan vara vass - en bild dyker upp:
sjuåringsbenen står på skidorna i backen, knäna raka, mammans röst ropar: böj på knäna, men sjuåringsbenen är snabba och farten är redan för hög, så glider skidorna ihop och benen snor sig om varandra och sjuåring landar med ansiktet först, händer sitter snodda i stavarna och tårarna bränner kinden som torr blivit röd av kylan och skaren river
sjuåringsbenen kommer på fötter och mammans röst är mjuk och varm som famnen
vi har grävt en ficka i snön där fällen ligger
chokladen ångar och vi vänder ansiktena mot solen

tungt att andas utan orden

vänder på mig
känner muskelns spänning och drar samman stämbanden
snörper
orden kommer farande i tanken men vill inte hitta ut
när jag skriver dem blir de bara till svarta bokstäver på rad
betydelselösa
utan mening
jag vill att de ska lyfta
flyga upp och landa
i bilder som gör smärtan synlig så att jag förstår
förstår
hur värdefullt livet är

skrivrum

ett skrivrum vill jag ha
har faktiskt just varit i ett, hela helgen
ett rum där det skrivna ordet stått i fokus
varsamt läst och behandlat av en grupp människor som
älskar orden, uttrycken, berättelserna, dikterna,
det lyriska
blir lyriska
av att samtala, tala tillsammans om text
fler perspektiv, en ny synvinkel, ett annat sätt att tolka
analyser som fördjupar läsningen
som är som en vågrörelse,
sköljer in över texten så att den lyfter och
suger med sig sina läsare in i
diktens värld
in i det skrivna
rummet

dansar med ord

dansar med ord och väntar på att någon ska läsa och lyssna
varför skriver jag
för att kunna tänka klarare
för att liv finns i berättelser
för att berättelser inspirerar och ger liv
utforska världen, upptäcka den och göra ett försök att benämna det som händer och har hänt,
det jag ser
förstå, ett försök att se hur tillvaron hänger ihop
ibland tvärtom; en önskan om att se tillvarons komplexitet och vara i det obegriplig och göra det synligt
nyanser, människor
och allt det där andra som myllrar