i försommargrönskan

vad är drivkraften? hur hittar vi det som engagerar oss? vad är det som väcker vår uppmärksamhet och får oss att stanna upp? kanske är det när vi inte förstår, när vi inte begriper något och inte kan släppa förrän det klarnar för oss, ibland väcks nya frågor och nyfikenheten växer, och man kan ägna lång tid för att förstå.
idag har jag lyssnat till fyra kvinnor som har delat med sig av sin kunskap och sin nyfikenhet på Ellen Key. Jag har varit på Nässjö poesifestival och lyssnat till seminariet; vem är rädd för Ellen Key? De medverkande var Ulrika Knutsson, som moderator, Claudia Lindén, Anneli Jordahl och Ingela Bendt. Samtalet gav mig en ny bild av Ellen Key, eller faktiskt flera nya bilder. Och jag blev sugen på att läsa hennes egna verk, förutom de tre böckerna som skrivits av de tre som Ulrika Knutsson samtalade med. Så nu ska jag skaffa mig Kärleken och äktenskapet av Ellen Key, Anneli Jordahl berättade att hon läst den och strukit under, men slutade med understrykningarna för att hon tyckte att så mycket var bra. Under samtalet blir det tydligt att Ellen Key var modern för sin tid, hon var före sin tid både vad det gällde synen på äktenskapet och synen på barn.
Inspiration är onekligen en viktig drivkraft, för samtalet jag hörde i dag då fyra kvinnor delade med sig av sina kunskaper om Ellen Key och hennes gärningar - det inspirerade mig att vilja veta mer, min nyfikenhet väcktes och min beundran. Kanske kan hon vara en förebild, Ellen Key, jag vill ta reda på mer i alla fall!

En högsommardag i mitt minne!

...varje liten smula kan bli en hög av många smulor om jag samlar ihop dem på bordet, varje sten kan bli en samling om jag plockar upp alla stenar jag ser som jag tycker blänker till lite i solskenet, varje dag kan bli ett minne och jag samlar på minnen och dagar, går in i mig själv och letar upp en dag:
Högsommar, varmt, grusväg. Två barn i träkärran, kylväska med lunch och kall saft. Badkläder. Ingen vind, sol. Ängar, nyslagna. Barn som vill bada, med kepsar och starka ben som kan gå två kilometer till badet. Vi pratar, funderar över smått och stort. Blir törstiga och stannar, dricker kall saft. Ny kraft, går en bit till. Nu bara nedförsbacken kvar, den är lång och vi ser sjön, vi ser badplatsen och vi börjar springa. Framme, av med sandalerna, känner på vattnet som är varmt och svalkande. Vi går in i omklädningsrummet, byter om till badkläder och barnen tar på simdynor och vi springer ut på bryggan och hoppar i. Där är vi då, och nu, jag och barnen i sjön. Vi badar och simmar, hoppar och leker. Och vill inte gå upp. Så dammar bilen ner för backen, mannen är klar med nya taket på gästhuset. Och är nu med oss i vattnet. Sedan är vi där på stranden och i vattnet hela dagen. På kvällen, när våra barn somnat sitter vi; två vuxna på altanen och tittar ut över kalhygget och den vidunderliga utsikten över världen vackraste by, vi dricker något gott och slåss lite med myggen, men mest njuter vi av att få vara just här och just nu.

ditt personliga uttryck!!

Morgonkaffet smakar gott, solen skiner och jag läser påstan, där skrivs om jazzfestivalen som i år startar redan den 10 juni och håller på under över helgen. En av artisterna är saxofonisten Grace Kelly som också intervjuas i påstan. Jag fastnar för artikeln och den unga musikern, "det finns ingen mållinje i musik. Det handlar bara om personliga uttryck"!! Mina axlar sjunker, tankarna bromsar in, jag läser den raden om och om igen. Jag tar med mig den, jag citerar den här, jag kommer att använda den i många sammanhang. Varför? För att lyfta av prestationskappan i de kreativa rum som jag vill skapa för mig själv och andra. Kreativa rum där var och en kan få pröva sitt uttryck utan att det värderas som bra, bättre eller bäst. Uttryck som kan mejslas och slipas på för att bli tydligare och mer expressiva. Det kan vara genom musiken, genom orden, genom bilderna! Oavsett vilket uttryck det är så finns inte den där mållinjen som hon pratar om, det är inte en hastighetstävling, det är ett arbete och ett forskande, präglat av nyfikenhet och uttryck! Tack Grace Kelly för de orden, det gjorde min dag rikare!

på mitt språk

orden ligger i munnen och väntar, funderar en stund om mottagaren faktiskt har en annan tolkning av orden än jag, det blir så mycket svårare då, annars är kommunikation det roligaste som finns, såg en dokumentär häromveckan om en kvinna som var nunna och där fick de inte prata med varandra mer än under vissa tidpunkter på dagen, oj så svårt att leva så jämt,
att skriva kan mycket väl vara ett sätt att tänka, således ett sätt att kommunicera med sig själv och förstå tankarna som far runt och vad jag menar, men i samtalet, i dialogen med andra då växer så många fler tankar fram och det blir som att tänka tillsammans
språk är så fantastiskt, orden ligger i munnen och väntar på att få användas så att vi kan mötas
hej!

personligt och allmängiltigt

Vad gör jag när orden, bildar meningar, skriver minnen och reflekterar - är skrivandet ett grävande där lager efter lager lyfts undan, för att finna trådar att dra i och nysta upp...

När blir det skrivna allmängiltigt? Jag gräver bland mina minnen, går in i dem skriver ner dem och försöker minnas och fylla i där jag inte minns, allt för att få en helhet - något som logiskt hänger ihop och upplevs som trovärdigt.

Här kommer några frågor som jag funderar på:
Hur gör man sig själv synlig?
Hur tar man plats utan att betraktas som ego?
Hur berättar man sin historia utan att bli sedd som bitter?
Hur går man in på ett fik och dricker te och känner sig nöjd med det?
Hur gör man för att känna sig nöjd med det som blir gjort istället för missnöjd med det som inte blir gjort?

Jag sitter still, funderar och återkommer.

skrivkurser!

Det är vår i luften och klockan visar sommartid!
Hög tid att kolla in skrivarkurser som går i sommar och som börjar till hösten!

På Skeppsholmens folkhögskola finns skrivarkurser för unga och för vuxna, för nybörjare såväl som för den som kommit längre och har ett skönlitterärt projekt på gång!
På samtliga kurser jobbar jag för att öka medvetenheten om den egna rösten i det skrivna språket! Välkomna!

Skrivarkurser på Skeppsholmens folkhögskola 2010

Skriv! är en kurs som ska ge dig som redan skriver möjlighet att utveckla ditt personliga uttryck och komma i kontakt med andra människor som skriver för att spegla dina texter. Varje deltagare på kursen har ett skönlitterärt "projekt" på gång och syftet är att du ska komma vidare med det. Dessutom innehåller kursen moment med syfte att utveckla dina kunskaper i skrivhantverket.

Skrivarkurs den 21 till 24 juni
För dig som vill prova på att skriva dikter, noveller och berättelser. På ett lustfyllt sätt prövar vi och experimenterar med det skrivna språket. Vi gör kreativa skrivövningar, aktiverar våra sinnen, tar oss till olika platser och miljöer, bearbetar texter, talar om texter samt läser etablerade författares verk och studerar deras teknik.

Skrivarkurs för unga, den 14 till 17 juni
Det här är en kurs för dig som har fyllt 16 år och som vill prova att skriva dikter, noveller och berättelser. Vi kommer att på ett lustfyllt sätt pröva och experimentera med det skrivna språket, vi kommer att göra kreativ skrivövningar, bearbeta texter, tala om texter och sammanställa det som ni skriver under kursen till ett fanzine.

är det solen som gör skillnad

okej, vädret är tydligen ständigt aktuellt - åtminstone återkommer jag ofta till vädret, men hur är det går allting lättare när solen skiner eller är det bara en känsla
jag upplever att mer blir gjort, att jag orkar mer och kreativiteten kommer igång
det är som att solen skapar en mer tillåtande atmosfär
jag blir inte lika rädd för att göra fel, känner inte de granskande ögonen lika mycket
axlarna sjunker och orden rullar fram
hur påverkas jag av regnet och den mulna himlen, menar jag att ett grådaskigt väder verkligen påverkar min förmåga och mitt mående, nej jag tror inte det egentligen men däremot om man är lite nedstämd så kan nog ett mulet väder förstärka den känslan och ibland är också det förlösande för kreativiteten, och snöstormen när den viner om öronen och jag är ute och promenerar, stänger in mig i min egen tankevärld då skuttar idéerna fram inte alltid ner på ett papper men ändå promenaden och tankarna får en mer monoton rörelse i snöstorm som är frigörande och tillåtande
så kreativiteten handlar inte om väder och vind mer om förmågan att vara inspirerad och företagssam när tillfälle ges
det blir alltid något slags uttryck
tryck ut!