Ekstammen med rynkor
djupa som fåror
i solbränd hy
visar årsringarnas yttre; barken
rötterna tränger djupt
kronan är vidsträckt.
På din mitt finns en utbuktning
som botten på utsidan av en skål
jag sträcker mina armar runt dig
lägger min mage intill din rundning
örat intill stammen
du flämtar till
jag ser inte din mun men jag hör din röst
i djupet av mitt hjärta
ligger dina ord
på rad
bildar en mening sen urminnes tider
innehåller all världens visdom
du träder ut i ljuset nu
molnen skingras
solens strålar skär genom luften
bryts mellan dina grenar
alla dessa strålar
genom mängden av grenar
all denna eks
erfarenhet
är jag tvungen att möta
likt humlan
som kryper sista biten in i sitt bo
närma mig varsamt
mitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar