Visar inlägg med etikett Demeter. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Demeter. Visa alla inlägg

onsdag 17 februari 2021

OBS nytt datum pga nya restriktioner och smittspridning! Workshop 24 april: konstnärliga uttryck och myten om Persefone!



Genom myten om Persefone utforskar vi våra liv och våra roller. 

Välkommen till en workshop där vi både utforskar vår inre och yttre värld genom myten om Persefone och genom uttryckande konst: bildskapande, rörelse, poesi, berättande, musiklyssning och drama.

 

Vad kan du upptäcka i ditt liv genom Persefonemyten? 

 

Tidigare deltagare beskriver sin erfarenhet från en workshop i november 2020 så här:

 

"Tack för en underbar workshop. Det som blev viktigt för mig är att jag kände att du ledde oss (mig) till en plats som jag aldrig varit på där jag var fri att uttrycka mig. Du skapar en trygg plats för oss så att vi vågar vara fria och utan de hinder som finns vanligtvis" Dulce Vargas-Flor 

 

“Vad som blev viktigt för mig: att bekräfta för mig själv att jag är en person som mår bra av att uttrycka mig själv i ord, bild, form och färg. Att det berikar mig, tröstar mig, lugnar mig. Att jag behöver hitta utrymme för det i mitt liv, regelbundet, men utan att det behöver bli så storslaget. Tyckte om ditt råd om mikropauser med uttryckande konst eller dans. Att kreativiteten har ett egenvärde” Anna Linell



Inga förkunskaper krävs. OBS nytt datum!!! Vi träffas lördag 24 april kl 9.30-16 i min ateljé i Hökarängen. Anmälan dig till alva.uddenberg@gmail.com senast 19 april. Begränsat antal platser! Ateljén anpassas så att det går att följa FHMs rekommendationer. Kostnad 1250 kronor (inkl moms).


tisdag 12 december 2017

Decemberskrivandet fortsätter...

Demeter väntade vid tunnelbanans sydgående tåg, mot Farsta, Skarpnäck och Hagsätra. Perrongen var blöt av snön som tagits in av passagerares kängor, där blötsnön fastnat under grova sulor, smälte ymnigt på perrongen; vatten, slaskigt och kyligt. Fukt, fukt. Vad visste Demeter. Vad såg hon här mer än vinterrockar, mössor, en och anna halsduk och vinterkängor som drog med sig snön. Tåget rullade in, Demeter tog ett steg fram, när dörrarna öppnades klev hon in och satte sig vid fönstret. Mitt emot Demeter satt Hubbe. Hon såg honom inte. Men han såg henne och visste direkt vem hon var, bara en annan hade ett sånt födelsemärke, brunt på vänstra kinden. Han lutade sig lite fram mot Demeter, mötte hennes blick, vattniga men tydligt blå ögon lyste mot honom. Hon såg honom, hon såg honom. I samma ögonblick som tåget bromsade in höjde Demeter sin högra hand och gav Hubbe en örfil. Rörelsen var som en båge, Demeter rörde sig snabbt ut ur tåget. Han hade fått det hon ville ge honom. Hon stirrade på sin högra hand, som om hon inte hängt med i vad som hänt. Men hon visste att det var han, ingen mer än han kunde ha så tydliga ärr på vänster kind, om man som Demeter visste att en mun en gång format ärret, bitit tag.

lördag 9 december 2017

att plocka snäckor och leta lena stenar

Persefone sätter nyckeln i låset men märker att det är öppet. Hon kliver in och ropar ett “hallå”. Men får inget svar. Lampan i hallen är trasig så hon låter dörren stå på glänt en stund för att trapphusets lampor ska lysa in i lägenheten. Hon hänger av sig sin jacka och kliver ur träskorna. Går in i hallen så att hon når strömbrytaren i köket och slår på den. Lampan över köksbordet lyser upp och hon ser att det ligger en lapp på köksbordet. Persefone glömmer att ytterdörren är öppen, hon stegar in i köket för att se om det står nåt på lappen. Hon känner genast igen Demeters handstil, lite krusig och på sina ställen svag. “jag längtar efter havet, jag längtar efter det salta havet och vågorna och den våta sanden som omsluter fötterna, att plocka snäckor och leta lena stenar, att höra rösten fara iväg med vinden och få håret i ansiktet, att se tunga lastbåtar glida längs med horisonten och tänka att de är långt borta”. Persefone lägger ner lappen på köksbordet och backar ut ur köket, hon torkar kinderna med baksidan av handen. Släcker lampan, vänder sig om och tar sin jacka och halkar snabbt in i träskorna, går ut och stänger dörren så tyst hon kan, springer sen ner för trapporna, låter träskorna klapprar mot stenen, kastar upp porten och fortsätter springa fort fort bort mot parkeringsplatsen.