Skrivarvecka i juni 2016

Den 13 - 17 juni håller jag kursen Skriv, dikta och berätta på Sundbybergs folkhögskola i Rissne. Läs mer på skolans hemsida:
http://sundbybergsfolkhogskola.se/page.php?p=44&m=86

Ett skrivande rum - sommarkurs 2016

Första veckan i augusti håller jag en skrivarkurs på Sundsgårdens folkhögskola i Helsingborg:
http://sundsgarden.se/pages/pages.php?id=77#.Vr3ZxFXhDnA

Hagar (ett foto av Adi Nes)

Handen för munnen

i blicken undran

du tittar bort

jag tittar på dig

och den trappa du sitter i

Trappan  kröker sig,

har mellansteg

Din andra hand är halvöppen

Håret avslöjar dig

du gick upp tidigt och har

arbetat

hela dagen

svetten borttorkad

handryggen har gett en egen form

till varje hårstrå som lagt sig

lite osorterat intill varandra

Bakom dig en bild  

i den spruckna väggen

någon säger

det liknar ett ultraljud,

ett foster

Ismael

blev din son

Abraham

var hans far

Du ger liv,

skapar

det är i den processen

grossessen

som fotografen fångat dig

stunden då du begriper

att också du är en mor

i vardande

det kommer till dig

likt vårens första fågelkvitter

likt morgonens första sprakande strålar

kryper fram

sätter dig upp

reser dig i brygga

tillfredställd

och nyförlöst på samma gång

Flämtande möttes ni igår

pelargången

pergolan

citronträdet

hela trädgården var din

för en stund

Nu sitter du utblottad

ensam

bärare av livet

varm i ögonen

men iskall om handen

trappans kyla kryper in i dig

du möter den

famnar den

ger den din värme

ett nytt liv skapas

Is-mael

bortom det begripliga

oförutsägbar

självklart

helt utan förpliktelse

med en gåva att ge

/Alva 20 februari 2015

Dikten Persona avklädd

Jag visar mig för dig

lämnar ut insidan

vänder masken utochin

drar upp den.

Du ser muskeltrådar, brosk,

artärer och vener

pulserar

hela huden blir tunn

genomskinlig och stark.

I botten ligger en tyngd

formad som en dank

ett litet blankt klot

för att påminna 

om gravitationens kraft.

I ögat ligger berättelsen om dig

och väntar

blicken är stilla

den går att möta varje gång

ögonlocket

släpper taget om globen

låter det blåa möta världen.

Min skalle är blottad

hudens tunna skikt

släpper igenom hårdheten.

Jag är fast och bestämd

i all enkelhet

en som söker ljuset

med ögat 

trevar mig fram i mörka gångar.

Ditt öga ligger

som en reflex, lyser upp

för en kort stund ser jag

och blir sedd av andra.

Det är då blodet pulserar

snabbare,

kinderna får lite färg.

Stormen i mitt ansikte

bildades för länge sedan

jag gick vilse på fjället och

snön kom farande på tvären.

Om jag hade kunnat

ordet bivack

då

hade mitt ansikte varit rundare

stormen tog med sig mjukheten

här är jag

nu

lite vass i kanterna

ganska ensam.

Elden i mitt ansikte började brinna

igår

en tändsticka gav ifrån sig gnistan

som kindbenet fångade upp

jag vet inte hur det ska sluta

kanske får mitt ansikte en ny färg.

Är det bara i ditt öga

som det är synligt

att skallen har en egen form

lika jämn som rundingen på en nyfödd

jag håller min hand öppen.

/Alva Uddenberg 30 janurai 2015

Hon är på väg

Ögonen rullar runt
blickar
upp mot grenarnas grönska
den dagliga dimman
lättar
hon somnar in i famnen
vaggas
hon vaknar vild vis
formar
sitt liv i små skålar
ömsom liten ömsom stor
med öppnade
ögon

pulserar

som vågorna samlar sig
drar tillbaka ut
i havet

växer
växer
växer

vänder om
sköljer in mot stranden

igen
igen
igen

når längre denna gång
upp på land
möter jord

luft

låter elden brinna ut
innan glöden fräser till

slocknar i det våta

Det mellanmänskliga

Tankarna vandrar runt, när jag läser Martin Bubers bok Distans och relation. Inte så många sidor, men mycket som ryms där och går att läsa om och om igen. Buber rör sig hela tiden i det fältet som jag själv uppehåller mig vid och på olika sätt försöker utforska; det mellanmänskliga. Så här skriver han "Det äkta samtalet /---/ innebär ett accepterande av det annorlunda hos motparten". Och på ett annat ställe i denna underbara bok skriver Buber: " Konst är varken impression av sakförhållanden i naturen eller expression av själsliga sakförhållanden. Den är verk och vittnesbörd om relation mellan".

Mellan, jag stannar för att få ett mellanrum, stannar för att låta den ena tanken få klarna innan den andra ska formuleras, stannar för att kunna möta den andre. Distans och relation. "Ty jagets innersta växt sker/---/ ur förhållandet mellan människa och människa; närmare bestämt ur relationen mellan människor som uppfattar varandra i personlig närvaro. Man gör en annans Jag närvarande för sig, i samtidig vetskap om att man med sitt eget Jag blir närvarande för den andre".

"Först när en självständig varelse står inför ett sammanhang, som framstår som självständigt existerande motpart, är en värld till"

I boken diskuteras också Bubers användning av ordet distans, jag tycker så mycket om när orden blir rundare, när fler nyanser går att se i vad ordet betyder. Att distans kommer från latinets di-stare, som betyder stå isär, skilda från varandra - ger ju bokens titel en annan innebörd  - Distans och relation, dvs Jag-Du förutsätter distans, mellanrum, först då skapas relation.

Läser, funderar, tänker, skriver lite, läser igen.

Vardagens gråa moln bleknar, måsens skri förändras i tonläge, hjärtat slår lugnare och huden orkar möta den trubbiga verklighet som också är en del av den här världen.