16 maj: "Vi åkte ut till naturreservatet som jag hade längtat"

Vi åkte ut till naturreservatet som jag hade längtat efter. Grusvägen låg framför oss i ett landskap med vikar och ängar. Sensommar. Vi är tidiga och inte så många andra går här. Vi letar oss ut till en plats, en klippa där ingen annan är och medan vi sitter där sjunker vi in i ett lugn. Solens speglingar i vattnet, som är stilla, ingen vind. Vi har kaffe, smörgås, sallad och en chokladbit med oss. Lunchen smakar extra gott. Varje del av mig är lycklig här, också nu när jag går tillbaka träder känslan fram. Det är samtalet som pågår mellan oss som gör mig lycklig, jag minns inte vad vi pratade om men jag minns hur vi pratade. Lugna stämmor som letade sig fram i ett ämne som vi båda ville utforska. Ofta rörde vi oss i det mellanmänskliga, rörde oss i hur människan förhåller sig till livet, världen. Hur konsten har gestaltat detta genom tiderna. Tillsammans var vi nyfikna och jag tyckte om att lyssna till dina tankar som du varit med ett tag och som du presenterade för mig. Vi valde varandra du och jag. Där i skogen hittade vi svamp, mina ögon hade blicken med sig och gula kantareller trädde fram bland blåbärsris och mossa. Din förundran både över blicken och svamparna påminde mig om barnet i mig. Det lekfulla trädde fram i dig och så var vi där, som två barn, de barn vi också var tillsammans. Jag älskade att ströva sådär i skogen med dig och upptäcka, det var som att du gav mig en bit av min barndom tillbaka. Inne i mig öppnade sig minnen och platser som jag inte besökt på länge. Stunder från barndomen då närvaron varit stark och ögonblicket var precis som det skulle. Så var tiden med dig när vi hade det som bäst. Jag behövde inget mer än din närvaro, vi gjorde livet meningsfullt och oändligt tillsammans. 

Digital kurs: “Junigrönska, solglitter och kreativt skrivande 3 dagar” 15-17 juni 2020

Varmt välkommen till “Junigrönska, solglitter och kreativt skrivande” 15-17 juni!

Kursen kommer att innehålla olika skrivövningar och mitt mål är att vi tillsammans når fram till ett kreativt flöde i vårt skrivande!

Kursen pågår mellan klockan 9.00 och 15.00 med avbrott för lunch och fikapauser.

Vi möts via en digital plattform i ett digitalt “rum” på nätet via videolänk google meet. 

Vi kommer att arbeta med olika sinnen.

Vi låter oss inspireras av vår närmiljö både utomhus och inomhus. 

Vi låter oss inspireras av andra kreativa uttryck: bild, musik och rörelse. 

Vi kommer också att läsa och samtala om dikter och kortare prosatexter. 

Vi möts i det digitala “rummet” och gör moment tillsammans,

växlar över till enskilda skrivstunder för att

återkomma till det digitala “rummet” och

mötas med våra nyskrivna texter.

På ett lekfullt sätt öppnar vi dörren till det kreativa och skriver poesi och prosa!

För att gå kursen behöver du ha tillgång till: dator med högtalare och mikrofon, internet,

papper och penna samt ritpapper och färgkritor.

Du anmäler dig genom att skicka ett mejl till:

alva.uddenberg@gmail.com senast måndag 1 juni, uppge namn, personnummer och adress.

Kurskostnad för 3 dagars skrivarkurs är 1250 kronor (inkl 25% moms). 

Välkommen!

24 april fredag: earth day; en dag för jorden

En dag för jorden och i jorden ryms också orden; jag skriver till jorden och lånar det grekiska ordet oikos som betyder hem; jorden där vi bor; du och jag och vi är så många som bor på detta klot; rund glob jorden; vårt hem; marken vi går på och det där tunna unika skiktet; atmosfären som har det som vi behöver; syret och fotosyntesen som är det kretslopp som gör att vi lever; går runt på jorden som är rund och jag går mot horisonten som breder ut sig när jag kommer till platsen som är vidsträckt; en lång linje som går från ena kanten av vad mina ögon kan uppfånga till den andra och allt däremellan är jorden; jag tittar ner på den och ser att mina fötter står stadigt i sanden och gruset mellan tårna slipar bort ojämnheter; skaver ibland men det skapar också rörelse i oss och runt oss när det finns ett gruskorn som får oss att stanna; tänker efter och undra vad var det egentligen som jag skulle göra; lutar mig mot tallstammen och låter blicken söka sig mot trädtopparna; där är också jorden i en lång utväxt som förlänger jorden ut i atmosfären; en dag för jorden vi går på; earth day.

Tisdag 14 april 2020: Vad gör jag-formen med texten?

När vi skriver kan vi välja att låta berättaren i texten träda fram genom att skriva i jag-form. När vi läser en text skriven i jag-form är det lätt att läsa detta jag i texten som identiskt med författarens jag. När jag skriver blir det ibland jag-form. Att skriva i den ger mig möjlighet att ha tillgång till berättarens inre och yttre. Jag kan forma berättelsen ur en persons perspektiv, det blir en subjektiv berättelse som växer fram. Vem är subjektet när jag skriver i jag-form? För mig själv är det tydligt att det inte är jag, skribenten utanför texten, utan ett fiktivt jag som finns i texten och som har sin realitet, sin värld och sin berättelse som behöver få berättas. 

Att skriva berättelser, röra sig i det skönlitterära fältet, det fiktiva berättandet öppnar ett utrymme, det är ett mellanrum att vara i och att skapa i. "Det var en gång...", eller "Det var ingen gång...", där i det utrymmet, mellan att det var eller inte var en gång, där skapas berättelsen. Där finns möjligheten att föreställa sig vad som skulle kunna ske, vad som hände innan det och hur det sen kommer att bli. 

Tänk om detta jag hamnar på ett tåg som drabbas av oväder, strömmen går och tåget blir stående i 48 timmar mitt ute i skogen. Vad händer då? Tänk om detta jag då inte har batteri i sin mobiltelefon och reser ensam på väg mot sin stora kärlek. Hur reagerar jaget då och vilka känslor kommer till uttryck? Skribenten kan också välja att föreställa sig ett jag i mer vardagliga situationer, en vardag som ligger nära det egna livet, men fortfarande i texten skapas ett annat liv. De här möjligheterna med skrivandet, detta utrymme att skapa och föreställa sig, att ha tillgång till ett mellanrum där jag kan pröva mig fram i en fiktiv värld - är magiskt. Jag tänker att det också är en kraft, en resurs som människan har, hon har tillgång till föreställningsförmågan - fantasin. För den som skriver skapar föreställningsförmågan en rörlighet, jag kan röra mig i texten och pröva mig fram och en ny berättelse kan ta form. För läsaren skapar det också rörlighet, att få kliva in i en värld där det sannolikt går att känna igen sig, det mänskligt universella - vad det innebär att vara människa kan också finnas där, i berättelsen och utrymmet att skapa, föreställa sig finns också för läsaren, när texten med sina ord rullar upp bilder i läsarens inre. 

Så blir texten till både genom dig och mig, genom skribenten och läsaren.

Söndag 12 april 2020: Jag står djupt förankrad i fjolårslöv

Varje steg som kängorna sätter ner i fjolårslöven finns du med mig i tankarna.

Blåsipporna som sticker upp blir en bild av hur jag försöker sträcka på mig och hitta ljuset för att kunna växa, knoppas och blomma.

Jag står djupt förankrad i fjolårslöv och tänker på livet då.

Mina rötter står i en mylla som innehåller dina ord, din blick och våra samtal.
Jag gräver ner mina fötter ännu stadigare i den myllan medan jag vänder blicken mot himlen och letar efter en spricka i molntäcket. 

Torsdag 9 april 2020: "Valencia, jag skrev aldrig några vykort..."

Valencia letar sig fram i mitt inre i ljuset av morgonens strålar. En randig gata på köksbordet, ett mönster som faller in genom fönstret och i den ljuskäglan ryms minnet. Jag öppnar mitt köksfönster, luften är klar och sval och duvan på marken utanför sitter lugnt och mornar sig. Gatans ljud av morgontrafik. En tuta, grus som skrapas mellan däck och asfalt. Doften av fukt från natten. Skrattmåsarna som cirkulerar med sitt läte över hustaken. Valencia, jag skrev aldrig några vykort när jag var där, kanske är det det jag gör nu. Då var vistelsen en tidsficka, en relation mellan två älskande som hade funnit en plats där de kunde upptäcka varandra. Nu är den ett minne som letar sig fram, dörren till något jag saknar öppnar sig. Kan jag vara här inne en stund och förnimma den där känslan av att vara intill dig. Får jag berätta vår historia så här i ett fiktivt vykort, en text skriven långt efter att vi var nära varandra. Vi var nära varandra. Jag såg på dig när du gick över torget, jag bromsade mina steg för att kunna se hela dig i rörelse, din kropp föll inte framåt, inte heller bakåt, din kropp gick i balans över torget, en kropp på väg. Varje morgon tog vi en tur till den stora parken som ligger mitt i staden där joggare och hundägare, fotbollsspelare och tennisspelare, cyklister och gångtrafikanter samsas om platser, vägar och stigar. Vi sprang på den rödbruna stigen och räknade inte stegen men kilometrarna och svettades ymnigt. I Valencia svettades jag mycket, solen brände tidigt och fukten i luften eldade på mitt system. Jag tyckte om att svettas. Tillsammans med dig i Valencia tyckte jag om så mycket som förut inte gått att gilla. Var det du eller var det staden. Jag vet inte men i mitt minne har jag placerat dig bredvid Valencia. Eller har jag placerat dig där, i staden, kanske är det där jag låter dig bo nu när jag vill skriva vår berättelse. Du blev kvar där och jag åkte hem.

Individuell terapi - uttryckande konstterapi

Var är du? Vart är du på väg? Vad bär du med dig?

Alva Uddenberg är diplomerad uttryckande konstterapeut (grundläggande utbildning i psykoterapi). Alva har utrymme att ta emot nya klienter i uttryckande konstterapi. 

Med uttryckande konstterapi utforskar du dig själv och din livsväg med hjälp av de konstnärliga uttrycken; bild, dans, rörelse, poesi, drama, musik och berättande. 

I den uttryckande konsten skapar olika konstnärliga uttryck tillsammans ett större livsutrymme och livet blir mer meningsfullt. 

Varje session tar sin utgångspunkt i samtalet och vad som är aktuellt för dig att arbeta med, de olika konstnärliga uttrycken blir sedan ett sätt att fördjupa och närma sig det mest angelägna. 

Vi träffas 3 gånger för inledande samtal för att se vad du behöver arbeta med och kommer sen överens om hur många tillfällen terapin ska omfatta.